fredag 27 februari 2009

Stora tummar

Idag begav vi oss till Ringen för att kolla efter lite nytt åt Tilda och lite nytt åt mamma. Mamman hade nämligen stort behov av nya byxor. Alla de gamla är för små och av mammabyxorna kan jag bara ha ett par och när Tilda har kissat och bajsat och kräkts på det paret behöver jag ett annat par att byta till.

Så det blev H&M. Tog lite olika storlekar med mig in i provrummet, men samtliga hade 32 i längd. Det har funkat förut. Inte nu. Jag drunknade. Hela mina ben liksom försvann och av fötterna syntes inte ett spår.

Alltså, jag kanske har missuppfattat det här, men mäter man inte jeansstorlekar i tum och är inte en tum alltid en tum? Eller har H&M råkat anställa en designer med extremt stora tummar?

Rensning

Tilda är så stor! Tre veckor redan och idag har vi fått plocka bort de minsta kläderna i storlek 50. Hon har för stort huvud. Det går inte att trä de små bodysarna på henne.

Och det är inte konstigt att hon växer, hon äter ju upp hela mig. Så jag måste nog gå och ta en bit prinsesstårta till. Och kanske en kokostopp.

torsdag 26 februari 2009

Tre veckor!

Hurra hurra, Tilda är tre veckor idag (och mamma blir 34, men det är mindre viktigt).

Nu är jag helt hundra säker på att hon ler på riktigt och med flit och vilje! Hon tittar mig i ögonen och ler med hela ansiktet. Så sött! Och så begåvat, hon är ju bara tre veckor! Hon kan också jollra rätt bra nu och är förstås bäst och sötast i hela världen. Puss.

onsdag 25 februari 2009

Morgonhumöret

Morgonsurheten hos Tilda verkar bara eskalera. Hon kan ligga i en halvtimme upp till en timme innan hon egentligen vaknar och dra ner mungiporna i armhålorna. Vi vet inte vad vi ska göra - ska man väcka henne när hon sover för att hon verkar olycklig eller ska man vänta tills hon vaknar, för hon sover ju faktiskt, och låta henne vakna med förtvivlade skrik tills man lyfter upp henne i famnen?

Det bästa hittills, som jag kör med på nätterna, är att lägga henne vid bröstet innan hon har vaknat och låta henne vakna med bröstet i munnen. Men det kan man ju inte göra alltid. Eller?

tisdag 24 februari 2009

Världens smartaste och bästa bebis

Jag är helt övertygad om att min bebis nu har tagit det första utvecklingssprånget. Vid endast två och en halv veckas ålder istället för fem. Jag har följande bevis:

Hon har varit klängig i flera dagar, skrikit och velat ligga vid bröstet oavbrutet.
Hon har haft svårt att sova och inte kommit till ro.

Idag är hon lugn och glad och har lärt sig massa nya grejjer som att jollra och titta på ett nytt sätt och skratta med både mun och ögon.

Helt klart utvecklingsfas. Eller så hade hon bara ont i magen.

Amningskoma

När man ammar har man gröt i hjärnan. Det vet ju alla. (Det förvirrade tillståndet kan ju absolut inte bero på sömnbrist.)

I alla fall skyller jag helt och hållet på bebisen för att jag fick hjärnsläpp och glömde min bankomatkod i flera dagar.

Jag mindes den inte igen förrän min man frågade varför jag inte hade bytt från den koden som banken bestämde till en egen som var lättare att komma ihåg. För att koden banken bestämde var så enkel, det var ju...

Nu har jag skrivit ner ALLA koder på ett säkert ställe. Just in case. Det gäller bara att komma ihåg vart de olika koderna går.

Klängbebis

Tilda har bara velat vara i famnen de senaste dagarna, helst bara ligga vid bröstet. Hon har lugnat sig något när hon fått dansa till Bob Marley med pappa, men sen skriker hon tills hon får amma igen. Eller, amma och amma, hon ligger mest och snuttar och halvsover. Så fort jag tar bort henne från bröstet vaknar hon.

Igår trodde jag att det skulle bli en helt sömnlös natt. Tilda ville bara snutta, vägrade ta nappen och vaknade så fort vi la ner henne. Jag var helt slut, så jag la mig i sängen och ammade tills hon somnade. Vid halv tolv sov hon äntligen och sov faktiskt ända till tre-halv fyra nånting. Sen somnade hon igen och sov till kanske fem och sen till sju. Då bajsade hon. Precis när vi hade bytt blöja.

Det är så hemskt när hon är ledsen, det kommer små tårar från hennes söta ögon och hon skriker och skriker.

Vid sju verkade hon i alla fall vaken, så jag gick upp och åt frukost, drack kaffe. Då somnade hon riktigt gott i liften på köksbordet.

Nu får jag sitta här. Om jag flyttar liften är jag rädd att hon vaknar och jag vågar inte lämna henne på köksbordet. Ingen vila för mamma.

Nåja, det är ju bättre än att hänga på toaletten i alla fall.

måndag 23 februari 2009

Bakochfram och tvärtemot

Vår bebis har uppenbarligen inte läst instruktionsboken.

söndag 22 februari 2009

Tilda och Bob

När Tilda är arg/ledsen/skriker av nån anledning vi inte känner till, så finns det ett sätt som nästan alltid funkar. Att dansa med pappa i köket till Bob Marley.

När Bob och pappa sjunger "excuse me while I light my splif" tystnar Tilda.

Pust!

Tilda har varit en famn och skrikbebis i två dagar. Jag har suttit fast i soffan med en bebis i famnen. Hon har utvecklat sina lungor och fått en helt ny röst. Nu kan hon skrika. Ordentligt.

Det verkar som att hon har svårt att få ro och somna. Hon somnar lätt, drömmer och vaknar. Sover kanske en halvtimme åt gången efter att ha ätit, sen vaknar hon. Hon måste vara jättetrött, stackars liten. Inte konstigt att hon vill ligga vid bröstet hela tiden. Hon har käkat så mycket att jag har fått ta till plastbrösten igen.

Bvc besök 15 dagar

Tilda äter duktigt! Hon vägde 4030 gram och var 53,5 cm lång. Det är över medel på båda!

fredag 20 februari 2009

Bvc besök idag

Idag ska vi gå till Bvc för första gången. Vi har bara haft hembesök tidigare. Det ska bli så spännande att se vad som har hänt! Jag tror att hon är minst en meter lång och väger 30 kilo. Det känns i alla fall som att hon har vuxit så mycket. Hon kan nästan sitta i mitt knä och amma nu. Nästan.

Ok, jag håller ju i henne och hon når inte riktigt upp kanske men nästan.

Morgonsur

Tilda är otroligt arg när hon vaknar. Hon gillar inte alls att vakna. Det bästa är att väcka henne genom att lägga henne till bröstet precis innan hon vaknar. Då blir hon glad.

I natt har hon sovit FEM timmar i sträck och sen åt hon lite, sen sov hon två timmar till, åt lite och nu sover hon igen.

Det kan bero på att hon typ inte sov mer än en halvtimme i sträck på hela dagen igår. Dessutom tömde hon helt mina reserver genom att vilja amma en gång i kvarten hela kvällen.

Men nu är det fullt igen!

torsdag 19 februari 2009

Två veckor

Idag fyller Tilda två veckor! Hurra hurra!

Häromdagen kom jag på mig själv med att tänka på när vi var på Granit och kollade på prylar till badrummet för ett tag sen. Vi var på nedervåningen på Granit Götgatan. Hur kom vi dit ner med Tilda i vagnen? Tänkte jag. Sen kom jag på att det var ju innan hon fanns.

Tänk att det har funnits en sån tid, innan Tilda hade kommit till oss. Märkligt.

Ny dag, nya lärdomar

Man lär sig saker varje dag. Vi har till exempel lärt oss att om man lägger bebisen på en såndär plastskyddsgrej från ikea utan en filt emellan, och bebisen kissar, så ligger den sen i en sjö av kiss.

Ögonbindel

Tilda har börjat intressera sig för massa annat när hon ammar. Hon böjer huvudet bakåt och spanar in väggen eller nåt annat spännande. CD-hyllan till exempel. Samtidigt saktar hon ner i ätandet, ibland släpper hon så att det flödar mjölk ned för sidan på mig. Och det handlar inte om att hon inte är hungrig, favoritobjektet är nämligen sänggaveln och den stirrar hon på mitt i natten efter att inte ha ätit på fem timmar.

Det leder ju iofs till att hon får rätt böj på nacken.

onsdag 18 februari 2009

Liggläge

Jag la mig på sängen för att prata med min man som låg på madrassen på golvet (Vi har en 1,40 säng och får inte plats alla tre).

Oj då, kom jag på helt plötsligt, kolla hur jag ligger! På mage!

Annars kan jag inte säga att man har sådär jättemånga fler ställningar att välja på när man ammar jämfört med när man är gravid. Med de här enorma brösten är det rygg som gäller.

Oj, vilken promenad!

Efter att ha sovit så mycket i natt tyckte jag att vi skulle våga oss på en långpromenad, ända till Skanstull och handla fattigmansmat på Ringen för våra sista slantar.

Det går ju inte att gå den vanliga vägen, för den börjar med en stig med rötter och stenar på. Så vi fick gå en omväg. Och jag är ju inte jättesnabb, även om jag börjar närma mig normal takt igen. Så det tog 40 minuter.

Det är bara dubbelt så lång tid som f.g. (före graviditeten).

Jubel!!

Nattens sovning: 1x4 timmar + 2x2 timmar! Jippey! Pappa har fått sova ostört HELA natten (med undantag från att han vaknade av gnyn) för Tilda har bara ammat och sen somnat igen utan att behöva vyssjas och vaggas.

Nu Tilda, nu har vi hittat nåt riktigt bra här. Håll dig till det här schemat nu för då blir alla så glada!

tisdag 17 februari 2009

Matvanor

Jag antar att min mage är i korrelation med Tildas. Mat jag tidigare kunde äta utan problem ger mig numera problem. Starka kryddor och bönor till exempel (ja, syster, du hade rätt, inget vad var det jag sa behövs ;)). Tilda har varit vaken i typ ett dygn. Hon kommer inte till ro, somnar tio minuter eller en halvtimme för att sen vakna igen, ligga och gny och vrida och vända sig.

Hos mig får hon ännu mindre ro, då vill hon bara äta så pappa får vara uppe och mysa HELA nätterna. Då är hon nöjd. När hon får ligga på pappas bröst.

Från och med nu är det bye bye chili, hello buljongkokta grönsaker. Mums.

måndag 16 februari 2009

Utflykt

Idag var Tilda vaken utomhus för första gången. Det snöade och var ganska jobbigt tyckte hon. Efter ett tag somnade hon och vi var ute och promenerade i 45 minuter. Jag gick förhållandevis raskt. Så raskt att det kändes naturligt att svänga på armarna. Det är nämligen en sak jag har lagt märke till under de månader jag har varit långsam, att när man går sakta har man ingenstans att göra av armarna. Det känns helt onaturligt att svänga lika långsamt på armarna som benen rör sig. De måste liksom bara hänga rakt ner. Jättemärkligt.

lördag 14 februari 2009

Fira!

Idag har vi firat. Firat Tilda och alla hjärtans dag. Mamma har druckit champagne och ätit råbiff! Smaskens. Nu vågar jag inte hålla Tilda annat än när jag sitter mitt i sängen.

Första badet

Idag har Tilda badat för första gången. Det tyckte hon var mysigt. När hon väl kom i badet vill säga. Först klädde pappa av henne och la henne på skötbordet medan jag fyllde på vatten i badbaljan. Sen bytte vi plats för att pappa skulle flytta den vattenfyllda badbaljan. Då bajsade Tilda.

Snabbt försökte vi torka upp och av henne för att badvattnet inte skulle svalna. Sen tog pappa upp henne för att lägga henne i vattnet. Vi skojade lite om att han höll handen under rumpan ifall att hon skulle bajsa igen. Så fort hon hade hamnat i vattnet kom det ju förstås.

Upp med bebisen, ut med vattnet och i med nytt vatten (utan att kasta ut barnet med badvattnet) medan Tilda låg och småskrek på skötbordet, naken och halvblöt.

Sen gick det bättre. Med stora ögon kände hon på vattnet i baljan och hon verkade mycket nöjd över att bli tvättad av mamma och pappa.

Sen fick hon ligga naken lite. Det gick i tre sekunder, sen kissade hon.

fredag 13 februari 2009

Uppäten

Jag blir helt uppäten. Slurp säger det. Tilda växer och växer och jag håller på att försvinna.

En ängel

Vår bebis är en sovande ängel. I alla fall vissa nätter. Eller, i alla fall var hon det i natt. Mamma fick sova säkert först fyra timmar och sen kanske två timmar till och sen en timme till. Sen gick vi upp och åt frukost. Först Tilda, sen jag, sen Tilda. Och sen Tilda. Jag kom på värsta braiga knepet, först matade jag henne med silikonbröstvårtor för att hon skulle bli hyfsat mätt, sen övade jag utan. Då var hon mycket lugnare och lät mig fixa och trixa och dra i läpparna och lägga om så att det skulle bli rätt.

Pussgurka.

torsdag 12 februari 2009

Hipp hipp hurra!

Idag fyller Tilda en vecka! Tänk att hon har funnits så länge. En hel vecka! Och tänk att hon har funnits så kort. Det känns ju som att hon alltid har varit här.

Kärlek och lycka. Till Tilda och till min man.

Nya bröst

Jag har fått ett par silikonbröst av min man. Eller fuskbröstvårtor rättare sagt. De är en gudagåva.

Sen skojade vi till det på facebook. Ändrade vår status till "har köpt silikonbröst till sin fru" respektive "älskar sina nya silikonbröst" exakt samtidigt. Det tyckte vi var roligt.

onsdag 11 februari 2009

Viktkurva

Nu har vi slutat mäta och väga mig. Nu mäter och väger vi Tilda istället. Hon är en jättetjock bebis redan, bara 6 dagar gammal. Dubbelhaka, dubbelnacke och tjocka tjocka lår och armar. Kurvan är som en svart skidbacke:
0 dagar gammal: 3395
4 dagar gammal: 3480
6 dagar gammal: 3600

Inte illa... Tilda kan käka, har vi konstaterat. Nu ska bara mamma lära sig amma också. Puh.

Varm om stjärten som en sommardag...

Kissar bebisar hela tiden eller väntar de tills de ligger nakna?

tisdag 10 februari 2009

Flera gånger

"Ett spädbarn som ammas kan bajsa från en gång per vecka upp till flera gånger per dag."

Vad mer exakt innebär flera gånger? Min bebis har bajsat fem gånger idag. FEM. Och dygnet är inte ens slut.

Svaga Linda

Fem dagar efter förlossningen är jag fortfarande sååååååååååååå svag. Helt skakis. Jag äter som en häst, men det gör å andra sidan Tilda också. Jag var inte riktigt beredd på det.

Jag menar, jag fattade ju att jag skulle bli trött och behöva tid för att återhämta mig, men jag trodde mer att det skulle handla om fysiska ting, typ sår och sånt. Det har jag ju också, men mest är jag bara så matt och svag. Jag blir anfådd av att dra vagnen uppför en backe, benen orkar inte röra sig snabbare än under slutet av graviditeten och efter en kort tur på stan kan jag inte göra nåt annat än att ligga ner. Kroppen skakar, särskilt benen och jag orkar inte ens höja rösten.

Tänk de som då dessutom har ett eller två andra barn att ta hand om. Vilka hjältar!

Nya tider - nytt namn

Hm. Vad ska bloggen heta nu?

söndag 8 februari 2009

Ett praktexemplar!

Jag har haft en skolboksförlossning och fött en genomsnittsbebis. En stark liten krigare. Tilda.

Värkarbetet satte igång vid sju i onsdags morse. Klockan nio på kvällen gick vattnet och kvart över elva var vi inne på förlossningen. Vid tolv var jag öppen 4 centimeter och sen öppnade jag mig en cm i timmen, precis som man ska. Vid halv fyra satte krystvärkarna igång och en ungefär en timme senare fick jag börja krysta. Efter en timmes krystning kom hon ut, världens vackraste. Ett gram under genomsnittsvikten och en centimeter kortare än genomsnittslängden.

Hon fattade genast tag om mitt bröst och började amma på precis rätt sätt. Fattade galoppen på en gång. Sen låg hon nöjt hos pappa en halvtimme medan mamma fick några stygn under lustgasens inverkan.

Uppe på BB visade hon upp sina konster för barnläkaren, hon höll hårt med händer och fötter och reste sig nästan på alla fyra och höll upp huvudet själv. När vi tog puk-blodprovet bara sov hon utan att reagera på att hon fick en tjock kanyl i handeln. Sen vid utskrivningen hade hon bara gått ner 3,5% av sin vikt.

Tre och ett halvt dygn gammal ammar hon rikligt och sover länge. Hon tycker om att ligga vid bröstet och snutta, men det börjar gå bra att lägga henne själv i vaggan när hon har somnat. Hon börjar vara vaken korta stunder mellan mat och vila och är pigg och nyfiken.

Lycka!

lördag 7 februari 2009

Jag har slutat vänta

Den 5 februari klockan 05.30 kom våran dotter till världen. Hon vägde 3395 gram och var 49 cm lång. Världens underbaraste, bästa och sötaste bebis.

onsdag 4 februari 2009

12 timmar...

Jahapp. Då har det gått tolv timmar med mer eller mindre regelbundna värkar. Så fort jag sätter mig eller lägger mig ner verkar de stanna av. Så nu står jag upp tills jag har fött barn.

Det är nåt på gång

Alltså, det är ju nåt som händer nu. Jag blir så frustrerad för det går så långsamt. Vaknade vid sju i morse av ont i ryggen och fram till halv nio hade jag kanske fem eller sex värkar. Det fortsatte och de blev tätare under förmiddagen, som mest med 5-10 minuters mellanrum.

Sen slutade de. Vi satte igång att dansa, studsa, tog en promenad och då fick jag fler sammandragningar igen. Sen la jag mig och vilade lite och då slutade det IGEN.

Är det på riktigt eller är det fuskisar? Jag vet ju inte... har ju inte gjort det här förut... men nu ska jag upp och röra mig igen så får vi se vad som händer.

En vecka över...

Då har det gått en vecka över tiden - och kolla - siarbebisen är född! Det flyter ingen bebis i bubblan längre.

Vad kan det innebära? Spänningen är olidlig... hehe.

tisdag 3 februari 2009

S, s och s

Under dagen har det hänt massa bra saker på S. Sol, semla, sällskap av syster till exempel. Och slempropp. Jag tror att den börjar ramla ut.

Har också varit på apoteket och köpt ett gummiband för att träna ryggen med, den känns faktiskt lite bättre redan ;-)

Hos barnmorskan gick allt bra, bebisen for runt och gömde sitt lilla hjärta när hon försökte buffa på den. Den låg som vanligt med ryggen åt min högra sida, sen vände den ryggen inåt när vi störde. Sötis ville vara ifred och sova.

På torsdag morgon ska jag ringa sös och och säga att jag behöver tid hos specialistmödravården. Om inte slemproppstecknet innebär förlossning innan dess vill säga!

Skröppligare och skröppligare

Jag blir bara i sämre och sämre kondition känns det som. Ju mindre jag kan röra mig, desto sämre mår jag. Vill ut i solen idag, men måste vänta eftersom jag ska till BM i eftermiddag. Jag vet att jag inte orkar två turer ut.

Jag har nu också fått jätteont i ryggen, på vänster sida, förmodligen för att jag ligger ner för mycket. I går försökte jag bota det onda med de enda metoder jag känner till. Först gjorde jag ett yoga-pass. Sen bad jag om massage, vilket inte hjälpte ett smack. Sen byggde jag ett hemma-gym med en pall, en verktygslåda och två böcker. Där gjorde jag diverse rygg och axelövningar som jag hoppades skulle hjälpa. Det gjorde det inte. Jag har lika ont idag. Om inte mer.

Jag vill röra på mig!!!

måndag 2 februari 2009

Tånaglar

Jag gick på fotvård och benvaxning första veckan jag var ledig från jobbet. Det började liksom bli svårt att klippa tånaglarna själv och så tänkte jag att om jag gick på fotvård skulle jag slippa det problemet, för jag ska ju inte ha tjock mage så länge till.

Tji fick jag.

söndag 1 februari 2009

Immobil

Det känns som att jag blir mer och mer immobil. Kramperna eller vad det är som känns nedåt benen till och från gör att jag inte vågar mig ut längre sträckor på egen hand. Dessutom blir jag så vansinnigt trött så fort jag gör något och den enda bekväma ställningen är att ligga i sängen. Så det blir mycket av den varan.

Samtidigt är det ju så dumt att bli liggande, det är lite av en självförstärkande process för mig som bara fortsätter i en nedåtgående spiral. När jag är stilla blir det jobbigare att röra sig. Dessutom mår jag inte bra av att vara stilla, jag blir deppig faktiskt.

Idag har jag tänkt städa ovanpå köksskåpen. Eller tja, jag och jag. Jag har tänkt be min man att göra det. Det borde pigga upp. I alla fall mig.