Vändning, del 2

Jag vet att det var ett tag sen jag skrev att Tilda var nära att vända sig, men nu är det ännu närmare. (Jag skyller på ett utvecklingssprång med tillfälliga set-backs däremellan.) Igår kväll la jag henne under överkastet på sängen (ja, hon gillar att ligga under saker). Hon låg där och slickade på överkastet och när jag lyfte på det hade hon snurrat nästan hela vägen runt till mage. Underkroppen var helt klart på mage. Överkroppen var väl mer på sidan.

Det hade lätt gått om hon inte hade haft nån högerarm.

Barnvagnsbio

Idag tänkte Tilda och jag gå på bio. Om SF.se bara vill samarbeta vill säga. Det går fortare att blogga än att köpa biljetter till barnvagnsbio.

Rakt ner mellan bröna

Så hände det till sist. Jag lekte flygplan med Tilda och hon kräktes. Rakt ner i min urringning. Som att hon lämnade tillbaka vad hon hade tagit.

Namn på en lillebror

Om Tilda får en lillebror nån dag vet vi redan vad han ska heta.

Bob Chili :)

Just när man trodde sig veta...

Ända sen Tilda föddes har jag slängt med uttrycket "hon brukar", trots att den ena dagen aldrig är den andra lik. Nu när hon snart är 12 veckor tycker jag mig ändå ha spårat vissa vanor hos den lilla. Till exempel att hon sover ett längre pass på 2-3 timmar på förmiddagen och sen sover kortare stunder på eftermiddagen.

Just idag, när jag hade bjudit in mina vänner på fika kl 14 för att de skulle få träffa Tilda vaken, bestämde sig förstås bebisen för att vända på hela dagen. Hon sov korta stunder på förmiddagen och kvart i två somnade hon och sov i tre timmar.

De tålmodiga vännerna stannade länge, ända tills bebisen hade vaknat. Å andra sidan fick de väldigt mycket hembakade sötsaker.

Ett stöd i livet

Vad är det som gör att vissa människor (läs äldre med dåliga ben) tycker att barnvagnar är en utmärkt sak att stödja sig på när man går förbi? Igår när vi åkte tåg skulle en gammal kvinna med rullator gå på tåget före oss. Hon fick hjälp att bära upp rullatorn på tåget och hade stöd av en tågvärd på ena sidan. Med den andra handen stödjer hon sig, ganska tungt, på vagnen.

Jag känner att jag stelnar till. Tittar med ett ansträngt leende på tanten. Det är som att hon har grabbat tag i någon mycket intim del av mig själv.

"Eh, vagnen är nog inte så bra att stödja sig mot" får jag fram "den är inte så stadig". Samtidigt far tanken på mig själv som en överbeskyddande ondskefull person genom mitt huvud. Tanten kan ju faktiskt inte gå. "Stöd dig på mig istället, det är mycket säkrare" får jag fram.

Puh. Jag är en snäll och hjälpsam person trots allt.

Tildas tågresa

Igår var jag och Tilda på utflykt till Norrköping för att hälsa på mina arbetskamrater. Jag var rätt nervös inför resan, det är ändå tåg och mycket amning på offentliga platser och mycket tillfälle till missnöje. Men jag hade med mig de tre B:na barnvagn, bärsjal och Bob, så jag hade ändå förtröstan. Och jag måste säga att det gick över förväntan!

På resan dit sov Tilda tills vi nästan var framme. Sista tio minutrarna satt hon och tittade ut genom fönstret och var jättenöjd. Sen skrek hon när jag la henne i vagnen när vi skulle gå av, men jag satte henne i sjalen och där var hon nöjd. Hon var exemplarisk hela lunchen, även om hon hade kunnat avfyra några fler leenden. Även fikat klarade hon galant och hon var mycket nöjd med sina fina presenter.

Hemresan hoppades jag att hon skulle sova igenom, men icke. Tilda vaknade när tåget lämnade Norrpan men var med en del underhållning på det stora hela nöjd. Vi fick även tillfälle att testa skötbordet. Det var litet, men toarullen var tydligen intressant och värd att prata med.

En egen viktkurva

Idag vägde vi Tilda igen. Tio veckor och fem dagar gammal vägde hon 6,6 kilo. Det är ganska mycket, men Tilda följer sin egen viktkurva, förklarade bvc-sköterskan.

Jag är lite orolig för att hon börjar bli smalare. Hon har fortfarande dubbelhaka, men dubbelnacken har försvunnit.

Å andra sidan är det ju roligt att veta att hon har en hals.

Bråda tider

Oj oj oj vad Tilda har att göra! Hon övar fortfarande på att kunna vända sig från rygg till mage, samtidigt har hon börjat använda sina händer och lyckas då och då få tag på saker och stoppa dem i munnen. En gång har hon till och med lyckats åla sig fram till lejonet i babygymmet och fånga det med munnen. Då blev hon så glad att hon spratt till i hela kroppen och började skratta. Så hon tappade lejonet. Frustration.

Inte undra på att hon sover dåligt.

Rulla runt

Tilda övar och övar. När som helst kommer hon kunna vända sig från rygg till mage! Nu är hon arg för att det inte går... måste nog plocka upp henne...

Fortsättning: curlingförälder. Jag hjälpte henne att rulla. Resultat: fantastiskt nöjd bebis.

Nya kunskaper

Nu har jag inte hunnit blogga på så länge att jag får lov att bara rada upp Tildas nya kunskaper. Nio veckor gammal kan hon:
- hålla huvudet själv när man drar henne till sittande i händerna (favoritställning)
- jollra långa meningar
- prata med gosedjur
- prata med babygym
- bajsa på skötbordet (ok, det kunde hon förut också men nu har det blivit mer av en vana)

Hon börjar också öva på att använda sina händer och griper tag i saker med flit. Men hon ser fortfarande lite ut som en gubbe med fjunet längst ner bak i nacken.

Vagnval

När vi köpte vagn valde vi en fin liten cityvariant med svängbara framhjul. En sån vagn som funkar bra på stadens asfalt och i trånga butiker. Vad gör det att den är lite svårkörd på skumpiga skogsstigar när man bor i storstaden?

Inte kunde vi veta att vi skulle få en off road-bebis.

Fin liten klänning

I flera veckor (faktiskt i en månad ungefär) har jag försökt få på Tilda en klänning. Alltså, jag har inte hållit på en månad att ta på henne klänningen, men jag har försökt klä henne fin vid olika festliga tillfällen utan att lyckas. Antingen har festligheterna ställts in eller så har jag inte hunnit få på henne klänningen innan festligheterna är över.

Nu stundar ju påskens tid och klänningen har åkt fram ur garderoben igen tillsammans med ett par strumpbyxor. Ynkligt små strumpbyxor. Och klänningen är nog inte heller tillräckligt stor om man tänker efter.

Tur att bebisar bara ser fåniga ut i klänningar.

Grattis Tilda!

Idag fyller Tilda två månader! Hipp hipp hurra! Det har hon firat genom att ha en ovanligt näringskrävande morgon. Famnen is da shit.

Fast för tillfället är det regnpromenad med pappa som gäller. Det är också mysigt. För mig i alla fall.

Dubbelhakor

Ok, nu känns det lite som att jag obsessar över Tildas valkar, men det här är ett riktigt problem. Vi blev tillsagda på bvc att vi ska lufta Tilda under dubbelhakorna, eftersom det är svårt att göra rent och torka torrt där.

Hm. Hur luftar man under dubbelhakor? När hon ligger eller sitter normalt är det omöjligt. Det går liksom inte att komma in. Möjligen lite om hon ligger ner och jag böjer bak hennes huvud. Men det är ju inte bekvämt särskilt länge. När vi ammar kan jag dra lite i huden så att det kommer in lite, lite luft, men det är minimalt.

Tips, anyone?

Mänsklig napp

Tilda tycker tydligen att det bara går att sova med ett bröst i munnen igen. Har suttit i soffan med sovande bebis i en timme nu. Så fort jag gör minsta antydan till att ta bort bröstet tittar hon och börjar söka efter bröstet som en utsvulten fågelunge. Som att hon vill säga "jag sover inte jag bara vilar lite".

Ungefär som jag själv när jag blir påkommen med att sova vid olämpliga tillfällen.

Utvecklingsfas nr 2

Vi tror att Tilda har hamnat i utvecklingsfas nr 2, mönstervärlden (vi följer slaviskt boken Att växa och upptäcka världen). Hon sover sämre, skriker vid helt nya tillfällen och är jättenöjd så fort hon kommer upp i famnen. Hon har börjat med några nya ljud också.

Däremot har hon inte upptäckt sina händer och fötter, något som tydligen ska ske vid den här tiden. Därför övar jag jättemycket på det med henne. Titta här, Tilda, en hand! Det är din hand! Säger jag. Tilda tittar på lampan. Kolla här, en fot! Vems fot är det? Säger jag. Tilda gurglar och tittar på bokhyllan.

Jaja. Man kan ju inte vara bra på allt. Och hon väger ju ändå 6 kg.

Tvåmånaderskontroll

Idag var Tilda på tvåmånaderskontroll.

Hon var perfekt.