måndag 30 november 2009
Nya ord
Felix, vatten, Kajsa, JA!. Plus att hon vill börja gå. Det är bra att ha en äldre kusin att studera och försöka ta efter :)
onsdag 25 november 2009
tisdag 24 november 2009
När blir en bebis ett barn?
Tilda har lärt sig så jäkla mycket nytt den senaste tiden. Orden kommer, de strömmar fram, hon börjar få ord för det mesta omkring sig. Hon pekar på sig själv när vi frågar "var är Tilda?" och vi tror att hon säger Tilda själv också.
Hon går längs möblerna, står lull om hon inte tänker på vad hon gör och går inte att lura längre. Om vi plockar bort något hon inte får leka med försöker hon ändå få tag på det. Hon ger sig inte.
Favoritlekarna just nu är att stoppa ner saker i andra saker. Hon har två små resväskor som hon proppar fulla med klossar, mjukdjur och andra leksaker. Sen packar hon upp dem igen. I köket kan hon roa sig länge med att rota i "sin" låda, där vi har lagt gamla matlådor, kastrullunderlägg och lite lock. Hon tar ut allt ur lådan, lägger de små burkarna i de stora, sen plockar hon upp de små burkarna och lägger tillbaka allt i lådan.
Hon testar oss också. Hon vet att vi säger att hon inte får göra vissa saker. Som att dra i sladdar, klättra på lampan eller stoppa saker hon hittar på golvet i munnen. Istället för att, som förut, titta på det hon hittar på golvet och stoppa det i munnen, så tar hon nu upp nåt skräp från golvet, tittar på oss, skrattar och stoppar det i munnen. Likadant när hon ska klättra på lampan. Hon kryper bort till lampan, stannar, tittar på oss och skrattar och när vi säger nej, då kryper hon fram till lampan och börjar krafsa och dra. Busfrö!
Men många andra saker är så mycket lättare nu. Även om det fortfarande ofta är en kamp att lägga henne, så går det. Hon somnar till och med själv ibland. Hon är för det mesta nöjd i vagnen och vi behöver inte längre bära henne på stan. Hon är en liten solstråle, nästan alltid glad och vansinnigt social. Hon skrattar och flirtar och babblar med alla på bussen och tunnelbanan. Hon älskar andra barn, söker genast kontakt, även om hon ofta går för långt och börjar klättra, klänga och så småningom bita dem. Särskilt yngste kusinen, som hon är så förtjust i, blir väldigt besvärad av hennes närmanden. Han tittar på mig, rynkar ögonbrynen och säger "ääääh", ta bort henne!
Hon ser fortfarande ut som en bebis. Hon har ju inget hår (nästan). Men sex små tänder, fyra uppe och två nere. Bebisen håller mer och mer på att försvinna för at lämna plats för ett barn. En liten flicka. På snart ett år.
Hon går längs möblerna, står lull om hon inte tänker på vad hon gör och går inte att lura längre. Om vi plockar bort något hon inte får leka med försöker hon ändå få tag på det. Hon ger sig inte.
Favoritlekarna just nu är att stoppa ner saker i andra saker. Hon har två små resväskor som hon proppar fulla med klossar, mjukdjur och andra leksaker. Sen packar hon upp dem igen. I köket kan hon roa sig länge med att rota i "sin" låda, där vi har lagt gamla matlådor, kastrullunderlägg och lite lock. Hon tar ut allt ur lådan, lägger de små burkarna i de stora, sen plockar hon upp de små burkarna och lägger tillbaka allt i lådan.
Hon testar oss också. Hon vet att vi säger att hon inte får göra vissa saker. Som att dra i sladdar, klättra på lampan eller stoppa saker hon hittar på golvet i munnen. Istället för att, som förut, titta på det hon hittar på golvet och stoppa det i munnen, så tar hon nu upp nåt skräp från golvet, tittar på oss, skrattar och stoppar det i munnen. Likadant när hon ska klättra på lampan. Hon kryper bort till lampan, stannar, tittar på oss och skrattar och när vi säger nej, då kryper hon fram till lampan och börjar krafsa och dra. Busfrö!
Men många andra saker är så mycket lättare nu. Även om det fortfarande ofta är en kamp att lägga henne, så går det. Hon somnar till och med själv ibland. Hon är för det mesta nöjd i vagnen och vi behöver inte längre bära henne på stan. Hon är en liten solstråle, nästan alltid glad och vansinnigt social. Hon skrattar och flirtar och babblar med alla på bussen och tunnelbanan. Hon älskar andra barn, söker genast kontakt, även om hon ofta går för långt och börjar klättra, klänga och så småningom bita dem. Särskilt yngste kusinen, som hon är så förtjust i, blir väldigt besvärad av hennes närmanden. Han tittar på mig, rynkar ögonbrynen och säger "ääääh", ta bort henne!
Hon ser fortfarande ut som en bebis. Hon har ju inget hår (nästan). Men sex små tänder, fyra uppe och två nere. Bebisen håller mer och mer på att försvinna för at lämna plats för ett barn. En liten flicka. På snart ett år.
fredag 20 november 2009
Lull
Tilda står lull!
Efter att ha betraktat sin fem månader äldre kusin i två dagar kom hon på att det är mycket lättare att plocka med det man når upp till om man inte håller i sig.
Efter att ha betraktat sin fem månader äldre kusin i två dagar kom hon på att det är mycket lättare att plocka med det man når upp till om man inte håller i sig.
onsdag 18 november 2009
Redo för svinet
Nu är det gjort. Bebisen har fått vaccin. Nu ska det bara göras en gång till. Kanske. Eventuellt.
För ännu vet de ju inte riktigt.
För ännu vet de ju inte riktigt.
tisdag 17 november 2009
vaccinationsdags
Jag blir galen av bristen på information om var det finns vaccin, när det finns vaccin och om det är slut, när det i så fall kommer nytt. Jag har snällt väntat på vår tur, tänkt att det är klart riskgrupperna ska få sitt först och nu är det minsann de stora barnens tur, de små får sitt sen och vi friska vuxna vi kan ju såklart vänta för oss går det ju ingen nöd på.
Men nu handlar det inte längre om oss. Nu handlar det om min bebis. Min bebis som jag vill skydda från allt ont i världen. Särskilt kanske från svininfluensan. Jag vill vaccinera. Men det går inte. Det finns inte vaccin och när det kommer ny tar den slut innan man får reda på att den ens finns. Runt omkring oss vaccineras folk till höger och vänster. Barn, vuxna, friska och krya personer som inte alls bryr sig om att vänta på sin tur.
Nu har jag väntat färdigt. Låt mig vaccinera min jäkla bebis!
Men nu handlar det inte längre om oss. Nu handlar det om min bebis. Min bebis som jag vill skydda från allt ont i världen. Särskilt kanske från svininfluensan. Jag vill vaccinera. Men det går inte. Det finns inte vaccin och när det kommer ny tar den slut innan man får reda på att den ens finns. Runt omkring oss vaccineras folk till höger och vänster. Barn, vuxna, friska och krya personer som inte alls bryr sig om att vänta på sin tur.
Nu har jag väntat färdigt. Låt mig vaccinera min jäkla bebis!
fredag 13 november 2009
Uppmärksamhet
Tilda gillar att åka buss och tunnelbana. Om det finns folk runt omkring som bryr sig om henne, vill säga. Om folket runt omkring inte bryr sig om henne går det att lösa. Då ger hon i från sig världens vrål så att alla vänder sig om. Sen ler hon sött.
I går när vi åkte från Gullmarsplan till Älvsjö fick hon på det sättet två personer att leka tittut samt fem andra att flirta.
I går när vi åkte från Gullmarsplan till Älvsjö fick hon på det sättet två personer att leka tittut samt fem andra att flirta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)