När blir en bebis ett barn?

Tilda har lärt sig så jäkla mycket nytt den senaste tiden. Orden kommer, de strömmar fram, hon börjar få ord för det mesta omkring sig. Hon pekar på sig själv när vi frågar "var är Tilda?" och vi tror att hon säger Tilda själv också.

Hon går längs möblerna, står lull om hon inte tänker på vad hon gör och går inte att lura längre. Om vi plockar bort något hon inte får leka med försöker hon ändå få tag på det. Hon ger sig inte.

Favoritlekarna just nu är att stoppa ner saker i andra saker. Hon har två små resväskor som hon proppar fulla med klossar, mjukdjur och andra leksaker. Sen packar hon upp dem igen. I köket kan hon roa sig länge med att rota i "sin" låda, där vi har lagt gamla matlådor, kastrullunderlägg och lite lock. Hon tar ut allt ur lådan, lägger de små burkarna i de stora, sen plockar hon upp de små burkarna och lägger tillbaka allt i lådan.

Hon testar oss också. Hon vet att vi säger att hon inte får göra vissa saker. Som att dra i sladdar, klättra på lampan eller stoppa saker hon hittar på golvet i munnen. Istället för att, som förut, titta på det hon hittar på golvet och stoppa det i munnen, så tar hon nu upp nåt skräp från golvet, tittar på oss, skrattar och stoppar det i munnen. Likadant när hon ska klättra på lampan. Hon kryper bort till lampan, stannar, tittar på oss och skrattar och när vi säger nej, då kryper hon fram till lampan och börjar krafsa och dra. Busfrö!

Men många andra saker är så mycket lättare nu. Även om det fortfarande ofta är en kamp att lägga henne, så går det. Hon somnar till och med själv ibland. Hon är för det mesta nöjd i vagnen och vi behöver inte längre bära henne på stan. Hon är en liten solstråle, nästan alltid glad och vansinnigt social. Hon skrattar och flirtar och babblar med alla på bussen och tunnelbanan. Hon älskar andra barn, söker genast kontakt, även om hon ofta går för långt och börjar klättra, klänga och så småningom bita dem. Särskilt yngste kusinen, som hon är så förtjust i, blir väldigt besvärad av hennes närmanden. Han tittar på mig, rynkar ögonbrynen och säger "ääääh", ta bort henne!

Hon ser fortfarande ut som en bebis. Hon har ju inget hår (nästan). Men sex små tänder, fyra uppe och två nere. Bebisen håller mer och mer på att försvinna för at lämna plats för ett barn. En liten flicka. På snart ett år.