Jag vet inte riktigt när det hände, men min bebis har blivit stor. Hon är knappt nån bebis längre. Hon väljer allt oftare att gå framför att krypa och orden bubblar ur munnen på henne. Favoritordet är visserligen fortfarande papp - pa, men hon kommunicerar hela tiden med ord, tecken och gester.
Hennes karaktäristiska sovljud är helt borta! Det långa aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa på en hel utandning har hon slutat med. Fast det betyder inte att hon är tyst när hon ska somna. Oftast somnar hon mitt i både ett kryp och ett babbel. Och sover på mage. I morse när jag gick upp låg hon ihopkrupen på alla fyra mellan oss i sängen. Sötnos.
Jag ville inte gå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar