Nu börjar det känns skröppligt måste jag säga. Idag stapplade jag ner till Gullmarsplan, stödd på min man. Benen känns inte som något att lita på.
Vi har stor omorganisation hemma för att frigöra plats i garderober och skåp. Jag la undan träningsväskan, det känns fåfängt att tro att jag ska klara att gå hela vägen bort till gymmet vid Globen för att träna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar