Ett stöd i livet

Vad är det som gör att vissa människor (läs äldre med dåliga ben) tycker att barnvagnar är en utmärkt sak att stödja sig på när man går förbi? Igår när vi åkte tåg skulle en gammal kvinna med rullator gå på tåget före oss. Hon fick hjälp att bära upp rullatorn på tåget och hade stöd av en tågvärd på ena sidan. Med den andra handen stödjer hon sig, ganska tungt, på vagnen.

Jag känner att jag stelnar till. Tittar med ett ansträngt leende på tanten. Det är som att hon har grabbat tag i någon mycket intim del av mig själv.

"Eh, vagnen är nog inte så bra att stödja sig mot" får jag fram "den är inte så stadig". Samtidigt far tanken på mig själv som en överbeskyddande ondskefull person genom mitt huvud. Tanten kan ju faktiskt inte gå. "Stöd dig på mig istället, det är mycket säkrare" får jag fram.

Puh. Jag är en snäll och hjälpsam person trots allt.