I flera veckor (faktiskt i en månad ungefär) har jag försökt få på Tilda en klänning. Alltså, jag har inte hållit på en månad att ta på henne klänningen, men jag har försökt klä henne fin vid olika festliga tillfällen utan att lyckas. Antingen har festligheterna ställts in eller så har jag inte hunnit få på henne klänningen innan festligheterna är över.
Nu stundar ju påskens tid och klänningen har åkt fram ur garderoben igen tillsammans med ett par strumpbyxor. Ynkligt små strumpbyxor. Och klänningen är nog inte heller tillräckligt stor om man tänker efter.
Tur att bebisar bara ser fåniga ut i klänningar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vill slå ett slag för förklädesklänningar! Såna vi själva hade som små på 70-talet. De räcker längre liksom, storleken är inte så viktig. Och så ser bebisen okej ut. Annars är klänning egentligen inte så fint förrän barnet kan gå. Tycker jag.
SvaraRadera