Det känns som att jag blir mer och mer immobil. Kramperna eller vad det är som känns nedåt benen till och från gör att jag inte vågar mig ut längre sträckor på egen hand. Dessutom blir jag så vansinnigt trött så fort jag gör något och den enda bekväma ställningen är att ligga i sängen. Så det blir mycket av den varan.
Samtidigt är det ju så dumt att bli liggande, det är lite av en självförstärkande process för mig som bara fortsätter i en nedåtgående spiral. När jag är stilla blir det jobbigare att röra sig. Dessutom mår jag inte bra av att vara stilla, jag blir deppig faktiskt.
Idag har jag tänkt städa ovanpå köksskåpen. Eller tja, jag och jag. Jag har tänkt be min man att göra det. Det borde pigga upp. I alla fall mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag förstår att det är lite svårt att ta vara på de sista dagar som består i att bara vara Linda P, för efter bebisen blir du MAMMA för alltid. Men vila så mycket du står ut med och pasta ladda!Kramar från E
SvaraRadera