Fem dagar efter förlossningen är jag fortfarande sååååååååååååå svag. Helt skakis. Jag äter som en häst, men det gör å andra sidan Tilda också. Jag var inte riktigt beredd på det.
Jag menar, jag fattade ju att jag skulle bli trött och behöva tid för att återhämta mig, men jag trodde mer att det skulle handla om fysiska ting, typ sår och sånt. Det har jag ju också, men mest är jag bara så matt och svag. Jag blir anfådd av att dra vagnen uppför en backe, benen orkar inte röra sig snabbare än under slutet av graviditeten och efter en kort tur på stan kan jag inte göra nåt annat än att ligga ner. Kroppen skakar, särskilt benen och jag orkar inte ens höja rösten.
Tänk de som då dessutom har ett eller två andra barn att ta hand om. Vilka hjältar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vet. Jag orkade inte ens gå och köpa mjölk i affären tvärs över gatan utan att sätta mig på en bänk eller en stol ett par gånger under Tur att pappan/partnern i alla fall har sina tio dagar hemma!
SvaraRaderaTa det lungt! Det har ju faktiskt BARA gått 5 dagar!
SvaraRaderaMen Linda, du ska inte ta en tur på stan nu. Det är inte meningen att man ska orka göra nånting första veckan, tror jag. Kram, Tove
SvaraRaderaMen, jag skulle ju gå snabbt över bron till Gullmarsplan, det var ju min målbild!
SvaraRadera