Utflykt

Idag var Tilda vaken utomhus för första gången. Det snöade och var ganska jobbigt tyckte hon. Efter ett tag somnade hon och vi var ute och promenerade i 45 minuter. Jag gick förhållandevis raskt. Så raskt att det kändes naturligt att svänga på armarna. Det är nämligen en sak jag har lagt märke till under de månader jag har varit långsam, att när man går sakta har man ingenstans att göra av armarna. Det känns helt onaturligt att svänga lika långsamt på armarna som benen rör sig. De måste liksom bara hänga rakt ner. Jättemärkligt.