Igår på yogan var det någon som släppte sig. JÄTTEHÖGT och JÄTTELÄNGE. Ingen sa nåt, ingen fnissade, ingen antydde ens vad som hade hänt.
Alla var ju gravida, alla vet ju hur det är och att man inte kan göra nåt åt det. Det är helt ok att det händer.
Ändå är jag ju himla glad över att det inte var jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar