Jag är inte längre en person. Jag är en mage.
Människor jag möter tittar inte på mig, de tittar på min mage. Eller snarare stirrar på min mage. Det är tydligen helt ok att stirra på en mage, jämfört med att till exempel stirra på någons näsa.
Nåja, det är väl bara att vänja sig. Snart kommer jag ju inte att existera, utan bara vara bihanget till världens sötaste bebis.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar