Bebiskläder!

Så har jag shoppat den första laddningen bebiskläder. Det var inte meningen. Jag skulle testa amnings bh för att se vilken storlek jag har nu... så hängde de där... det var rea... de var så söta och små... Det kändes riktigt bra, inte alls lika läskigt som för en månad sedan.

Nu längtar jag jättemycket efter att kläderna ska fyllas upp med en bebis...

Jag är en mage

Jag är inte längre en person. Jag är en mage.

Människor jag möter tittar inte på mig, de tittar på min mage. Eller snarare stirrar på min mage. Det är tydligen helt ok att stirra på en mage, jämfört med att till exempel stirra på någons näsa.

Nåja, det är väl bara att vänja sig. Snart kommer jag ju inte att existera, utan bara vara bihanget till världens sötaste bebis.

Snark

Jag har tydligen börjat snarka på nätterna. Jag frågade min man om jag gjorde det, eftersom jag har börjat få så ont i halsen på morgnarna. Då kröp det fram att jag kan snarka rätt rejält nu för ti'n.

Han hade inte sagt något för att han tänkte att det inte gjorde nåt bättre av att jag visste om att jag snarkade. Jag frågade varför han inte puttade till mig om jag väckte honom med snarkningar, men han vill inte riskera att väcka mig. Fast ibland lägger han en hand på min rygg och då kan jag sluta snarka.

Puss, min älskling.

Sjukdomar och vecka 36

Krusbäret och jag har varit sjuka jättelänge nu. Förkylda i två veckor och ögoninfektion i en vecka. Vi är fortfarande inte helt friska, men nu får det vara nog. I morgon blir det träning, för ryggen mår nästan mer ont än resten av kroppen.

Under tiden har jag gått in i vecka 36 - fem veckor kvar! 7 arbetsdagar kvar. Vi har börjat rensa rejält hemma för att göra plats åt en ny familjemedlem. Eller för att göra plats åt en familj kan man kanske säga. För det har så många sagt till oss, att när man åker till förlossningen är man bara två, men när man kommer hem är man en familj.

Hela havet stormar

I natt hade jag hela havet stormar i magen. Jag blev livrädd för att bebisen efter en månad hade bestämt sig för att det inte var bekvämt att ligga med huvudet ner. Men den verkar bara ha snurrat runt några varv, för det känns precis som vanligt med sparkar åt höger och en rumpa åt vänster revben.

Förmodligen hade den bara tröttnat på min hosta och mina snytningar. Det har för övrigt min man också gjort. Och jag.

SJuuuuuuuuuk

Mitt fantastiska immunförsvar har svikit mig. Nu när jag väl blivit sjuk har jag blivit det ordentligt. En rejäl förkylning med snuva och en hosta från helvetet kombinerat med en äcklig ögoninfektion. Som snor i ögonen. Blä. Ser ut och känner mig som nåt slemmigt utomjordiskt.

Jag tycker så synd om bebisen! Den måste ju få en mindre jordbävning varje gång hostan sätter in. Och när jag snyter mig måste det ju låta som ett vulkanutbrott! Den kan ju knappt få nån sömn alls min lilla bebis...

Besök hos BM

Lite siffror från torsdagens besök hos barnmorskan:
Min vikt :69 kg
SF mått: 32
Ingen äggvita
Blodtryck: 110/80
Fosterläge: huvud ned, men rörligt (rumpan upp under vänster revben, kraftiga sparkar i höger revben till och från, kittel i sidorna och nedåt ljumskarna)
Fosterljud: 138

Känner mig allmänt svullen, är dessutom förkyld och tycker så synd om bebisen för jag måste ju väcka den hela tiden när jag hostar. Jag vill helst inte ha kläder på mig, för det är jobbigt när de smiter åt... men jag jobbar ju fortfarande så jag får stå ut.

statistik

Dagens datum är 2008-12-17
Du har gått 238 fulla dagar (av 280).
Du är i tredje trimestern (av tre)
Du är i 8:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 9:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 34:e veckan (av 40)
Du är i v34+0 (av 40+0)

V 35

Idag är jag i 34+0 och går alltså in i vecka 35. Sex veckor kvar till BF... eh. Det känns så himla konstigt, så stort och märkligt och livsomvälvande. Sex små veckor. En och en halv månad. 42 dagar.

I eftermiddag ska vi till barnmorskan, min man följer med för första gången sen vi bytte barnmorska. Han har ju inte hört hjärtljuden sen dess!

Vi ska också åka och hämta våran barnvagn ikväll! Det kommer kännas jättekonstigt att ha en barnvagn stående i lägenheten... men kanske blir det lättare att förstå vad som är på väg när den är på plats.

Skötväskan

Vi har önskat oss en skitdyr skötväska i julklapp av mina svärföräldrar. En skip hop via messenger, brun med orangea detaljer för att matcha vagnen. Den har allt man kan önska sig: 18 fack, plats för laptop, kylfack för nappflaska samt ett antibakteriellt fack där man kan stoppa nappar och annat som behöver hållas rent.

Med den kommer vi ju att bli världens bästa föräldrar.

cykler

Min bebis har varit vaken i typ ett dygn. Nu verkar den sova i ett dygn.

Vilken lyx.

Taktkänsla

Min bebis buffar i takt. Buff-buff-buff.

Undrar om det är för att pappan brukar spela bas för den.

Vaken!

Jag vet inte om det är för att jag är trött eller för att jag är förkyld eller för att bebisen bara tycker att det är dags att röra om lite, men det är en himla fart i magen just nu.

I natt, när jag inte kunde sova, bankade bebisen mig på den sida jag låg på. Den var inte nöjd vare sig jag låg på höger eller vänster sida. Så har det fortsatt hela dagen. Det har böljat och bubblat och stökats och bökats hela dagen.

Vilosyssla

Nu när jag ändå var tvungen att vila en hel dag har jag passat på att flytta över bloggen hit, till blogspot, som jag tycker är ett mycket bättre verktyg än metrobloggen. Välkomna!

Immunförsvar

Jag har inte varit sjuk under hela graviditeten. Vanligtvis brukar jag få en förkylning per termin, men inte i år. Fram tills nu. Dumma dumma förkylning. Jag har alls ingen lust att vara hemma. Jag har ju massor att göra. Jag vill jobba hela nästa vecka. Jag vill gå och träna på tisdag. Jag vill träffa vänner idag. Jag vill... allt utom att ha en förkylning i halsen.

Hoppas på att den försvinner med en dags vila.

Namnfunderingar

Min man har kommit på ett jättebra namnförslag. Fast jag vet inte om han vill att jag ska avslöja det. Vi får se när bebisen kommer, om det passar.

Kön

Ibland känner jag mig som världens sämsta gravida kvinna som vet vad det är för kön på bebisen i magen, men inte bryr mig. Jag vet att det(förmodligen) är en tjej. Men jag bryr mig verkligen inte. Har inte tagit till mig det alls. Det känns helt oväsentligt. Det är en bebis. Den heter bebisen. Det är det viktiga.

v 34

Jag blir så rädd när tiden går så här fort! Shit, vecka 34... jag jobbar bara en hel vecka till, sen är det några strödagar innan jag går på ledighet den 9 januari.

Jag har inga fakta att presentera för v 34, i måndags när jag vägde mig hade jag gått ner 200 g till 69,3.

I magen är det full fart, ganska trångt börjar det bli också. Bebis gillar inte när jag sitter ner utan vill helst att jag ligger eller står upp så att den får ordentligt med plats. Den sträcker gärna på sig och då känner man tydligt en rumpa vid vänster revben. Jag tror att ryggen sen ligger mot vänstra sidan av min mage och att jag känner armbågar på bätte sidor och en axel nere vid ljumsken. Fötterna kickar glatt i högra revbenen.

Krusbäret!

Det börjar bli ont om plats i magen. Krusbäret ligger där och buffar och bökar nu. Hur jag än vrider och vänder på mig så är det svårt att andas och det gör ont i revbenen på höger sida. Magen känns ENORM men jag undrar ändå hur bebisen får plats. Skulle vilja titta in igen - se vad som är upp och ner, fram och bak, säga hej, jag längar efter dig! Ser så mycket fram emot till när du har kommit ut och finns är med oss, tills vi kan krama dig och pussa dig och titta in i dina fina ögon, lukta på din hud och klappa ditt mjuka hår.

Bara en och en halv månad kvar nu!

När är det över?

Igår på profylaxkursen skulle alla berätta om vilken målbild de hade valt inför förlossningen. De flesta sa nåt i stil med "ja, men när förlossningen är klar och allt är över".

Över??? Det är väl efter förlossningen som allting börjar?

Omkörd

Idag gick en tant med krycka om mig på väg från bussen som vi båda hade åkt en hållplats.
Tänk MÅLBILD.

Magen vecka 33

v 33

Igår gick jag in i vecka 33. Det tickar på. Nu väger jag 69 kg så jag närmar mig snabbt 70. Märkligt nog så VILL jag väga över 70. Har aldrig gjort det förut.

Två stora skillnader har jag lagt märke till nu jämfört med tidigare
1. Jag har börjat svullna upp på andra ställen än magen. Fötterna exempelvis. Och fingrarna. Det är jobbigt att ha vigselringen på och fötterna får liksom veck där de går över i smalben. Ska testa att sova med en kudde under fötterna igen för att se om det hjälper.
2. Locket för örat är på väg bort!! Jag är så lycklig! Det ligger och gnyr lite liksom men försvinner snabbt om jag trycker på en speciell plats under örat. Det kanske ser lite lustigt ut på möten och så, men hellre det än att jag är helt disträ...

Målbild

Vi har börjat på profylaxkurs och där fick vi rådet att skapa en målbild att ha under slutet av graviditeten och förlossningen. En bild av hur det kommer att vara när bebisen har kommit, något som man längtar efter och som kan peppa och pusha under det jobbiga.

Det enda jag kan tänka på är att GÅ i normal takt. Min målbild är att jag går över bron mellan Årsta och Johanneshov i rask takt. Tur att barnvagnen är med i den visionen, annars hade jag blivit orolig.

Skolycka

Lycka är ett par lagom stora skor som man kan ta på och av sig utan att knyta och knyta upp!

Tidspotimist?

Jag har ju all tid i världen på mig. Jag vet att det är mindre än två månader kvar till BF, men jag har ju ändå ALL TID I VÄRLDEN! Dels är jag ju ledig så mycket i jul, ok jag jobbar klämdagarna,
men ändå. Massor av lediga dagar!

Sen jobbar jag ju bara till 9/1 och då har jag ju TRE veckor kvar till BF. Dessutom går jag säkert minst en vecka över tiden, så jag har FYRA lediga veckor innan förlossningen. MASSOR!
Under de veckorna ska jag förbereda mig och shoppa allt vi inte har köpt än och boa och städa så att allt är rent och snyggt när vi får en ny familjemedlem.

Gudson

Igår fick jag min första gudson. Min systers tredje barn döptes i Maria Magdalena kyrka och jag och min man har fått äran att bli hans gudföräldrar.

När jag satt i kyrkan med lilla F i min famn och tittade in i hans ögon och såg på hans söta lilla ansikte medan han sakta somnade in till ljudet av piano och fiol, greps jag av en enorm längtan efter mitt eget lilla krusbär.

Frustration över försäkringskassan

I en timme har jag försökt begära föräldrapenning från försäkringskassan. Jag har generellt den inställningen att det är lättare att fixa grejjer på nätet än på papper, men nu undrar jag om det verkligen gäller försäkringkassan.

De uppgifter försäkringskassan har om mig är från 1993. Då tjänade jag tydligen 12 000. De tyckte också att jag skulle betala först 8, sen 23 % i skatt. Det verkar ju trevligt lågt men jag tvivlar på att skatteverket håller med om den skattesatsen.

Grejjen är att det inte gick att ändra skatten nånstans. Inkomsten kunde jag ändra, det känns ju bättre med drygt 300 000 än med 12 000. Men skattesatsen gick inte att ändra. Dessutom har ju institutioner som försäkringskassan aldrig öppet när man själv har tid att pyssla med pappersarbete.

Efter en timme gick jag ändå med på att betala 23% i skatt. Får ordna det en annan dag...

v 32

Var hos barnmorskan idag, vecka 32+0. Hon är rolig min barnmorska, varje gång vi lyssnar på hjärtljuden så ser hon helt lycklig ut och ler jättestort. Jag blir ju förstås också lycklig och ler stort jag med, men det är ju min bebis. Hon måste ju höra hjärtljud hela dagarna. Tänk att ha ett jobb som framkallar ett sånt leende flera gånger om dan!

Siffror från idag:

• vikt 68 kg
• SF mått 30
• blodtryck 90/60
• hjärtljud 155

Jag slapp kolla järnvärdet, snälla barnmorskan tyckte det var ondödigt om jag inte kände mig trött, när jag är rädd för sticken...

Normaltillstånd

Man vänjer sig vid nästan allt. Nu känns det ju som ett normaltillstånd att inte kunna klämma sig förbi, bakom eller under folk och saker. Att behöva gå på toa minst en gång varje natt och att dessutom behöva rulla ur sängen för att komma upp. Att sova med två extra kuddar, en under magen och en mellan knäna. Att behöva dricka ofantliga mängder vatten, att gå långsamt, långsamt och se till att aldrig behöva stressa. Att knappt kunna andas och ha glapp i örat varje dag. Att det rör sig i magen, att det bubblar utanpå magen. Att väga mer och mer, att täppa till överallt där det läcker. Att smörja in magen med hudkräm och olja morgon och kväll, att dricka blodsaft varje dag och tänka på att äta ordentligt. Till och med att inte dricka vin känns som ett normaltillstånd.

Men jag vänjer mig aldrig vid hur magen ser ut. Varje gång jag ser mig själv i spegeln häpnar jag...

Ont i örat

I går var jag på fest med hög ljudnivå. Under hela kvällen hade jag mitt glapp i örat. På natten gjorde det så himla ont i örat och då kom jag på att det naturligtvis inte alls är bra att lyssna på höga ljud utan att örat är slutet...

Dessutom tror jag att alla mina visdomständer har bestämt sig för att ploppa upp samtidigt just nu. Det gör ont i käkarna! Kan visdomständerna börja växa extra fort när man är gravid?

Laktera

Förra veckan på yogan fick vi prover på oljor som var bra att massera magen med. Man kunde också massera brösten för att stimulera mjölkkörtlarna fram till 6 veckor före BF. Jättebra, tänkte jag och satte genast igång att massera.

Det skulle jag inte ha gjort. Redan samma kväll började det rinna och nu får jag liksom inte stopp på det.

Min man har nånstans lärt sig ordet laktera, vilket han nu använder flitigt.

Foglossningsträning

Jag har inte hunnit skriva att jag var hos sjukgymnasten i tisdags för att få information om foglossning. Sjukgymnasten var en trist mänska som verkade gå efter ett väl inövat program. Hon svarade egentligen inte på frågor utan smet liksom bara tillbaka in på den inlärda föreläsningen direkt efter varje undran från oss lidande gravida. I slutändan fick jag ändå ett positivt besked: eftersom jag hade reagerat på smärtan så tidigt och dragit ner på tempot kände jag mig ju bättre. Då tyckte hon att det bästa för mig var att gå och träna! Jippey!

(Skulle ha gått idag, men så hann jag inte... ska gå i morgon för jag var tvungen att släpa hem datorn och jobba på tåget och då fick jag jätteont i axlarna. Jag som inte ska bära.)

Uttänjning

Ibland känns det som att magen är för liten för bebisen. Som att bebisen tar upp alldeles för mycket plats åt andra håll än utåt. Men sen tänker jag att det är klart att det är så, för magen tänjs ju när bebisen växer och då måste ju bebisen växa först.

Sen igår kväll har bebisen haft ett knä eller en fot eller nåt annat kul rakt i mina revben. Det gör ont. Då tycker jag att magen behöver bli lite större.

Trångt i sängen

Det börjar bli ont om plats i sängen. Inte bara för att jag är tjock och behöver utrymme, utan även för att jag har börjat ha med mig massa saker i sängen som gör att jag sover bättre. Som två extra kuddar. En vid fötterna och en mellan knäna.

Den vid fötterna hjälper benen att inte kännas så svullna på dagarna och den mellan knäna ska tydligen vara bra mot foglossningen. Så småningom kommer jag väl behöva en under magen också, har jag förstått. Sen kommer min man inte få plats längre.

Höggravid

Jag är tydligen höggravid nu.

Magen vecka 30

ve

v 30

Time flies. Tio veckor kvar. Galet.När jag nu går in i min 30:e graviditetsvecka kan jag konstatera följande:

• Jag har fått foglossning. Det gör inte särskilt ont ännu, men jag vill inte göra det värre. Mentalt är det jobbigt som fan, eftersom jag har ställt in mig på att min liv ska ändras först EFTER nyår. Nu måste allt ändras på stört.
• Vikt har jag inte riktigt koll på... jag brukar ju väga mig på gymmet och nu har jag inte gått och tränat. Men sist vägde jag ju 68 så jag borde väl väga kanske 69 eller 70 nu? Får behålla gymkortet bara för att kunna väga mig ;-)
• Blodsaften gör underverk. Glömmer jag att ta den en dag mår jag dåligt. Igår, när jag hade fuskat med blodsaften, blev jag helt matt, yr och illamående. Idag jobbar jag hemifrån för att kunna vila lite mer, men nu mår jag bra.
• Det börjar bli svårt att böja mig ner, bebisen tar större och större plats, lungorna trycks ihop och magsäcken verkar pytteliten. Jag som trodde jag var smart när jag köpte skor med blixtlås... nu vill jag ha skor som jag kan ta på och av utan att böja mig ner.
• Bebisen börjar få det trångt. Den kränger och bubblar och slår och sparkar och viftar och vrider och vänder. Den är så söt. Magen åker fram och tillbaka. Fortfarande är den mest aktiv på kvällarna när jag ligger i tv-soffan eller i sängen, men även förmiddagarna kan vara rätt fartfyllda. (Buff säger den nu som svar...)

Sjukgymnast

På tisdag ska jag få gå till sjukgymnasten på info om foglossning. Jag avvaktar med att frysa gymkortet... håll tummarna för mig!

Oroa dig inte!

Mamma, jag menar inte att oroa dig med mina inlägg på bloggen.
Jag och bebisen mår bra. Skulle det förändras så lovar jag att du får veta det IRL och inte via bloggen.

Kram

BM besök 3

Så till den trevilgare delen av besöket hos barnmorskan. Mitt blodvärde är uppe i 122 igen, vilket är fullt normalt och betyder att den dubbla dosen blodsaft hjälper. Bebisens hjärtfrekvens låg på 145 och min mage är 28 (jämfört med 26 vid sista kontrollen).

Jag ligger inte längre på övre normalkurvan, utan mellan mittersta och översta. Det är också fullständigt normalt att magen inte växer lika mycket just nu.

Foglossning del 2

Barnmorskan bekräftade mina farhågor idag, jag har fått foglossning. Hon hänvisade mig till en sjukgymnast som kan berätta mer om vad man ska och inte ska göra. Det är slut med styrketräning och promenader. Dessutom måste jag höra av mig på en gång om det förvärras för en eventuell sjukskrivning.

JAG VILL INTE SJUKSKRIVAS!!! Det verkar så outhärdligt tråkigt. Vad ska man göra hela dagarna??? Ligga och vila förstås. Men under tiden, medan man gör det? Jag kommer ju få liggsår och bli tjock på riktigt

Foglossning

Jag tror att jag har fått foglossning. Inte så mycket, men litegrand. Tillräckligt för att jag ska bli nojjig. Jag vill inte ha foglossning. Jag vill kunna ta promenader och träna och gå i lagom snabb takt.

Idag var planen att träna, hade tänkt köra ben, men istället blev de en myrstegstur på stan. Buss hela vägen hem. Hellre ta det lugnt och se om det lugnar ner sig lite, än att riskera att det blir värre, trots allt.

Kärlek.

Jag älskar mitt lilla krusbär så himla mycket.

Midjemått

Jag tänkte börja mäta mitt midjemått men har stött på ett problem. Jag tycks inte hitta min midja.

v 29

Idag gick jag in i vecka 29. Jag har tydligen glömt bort en vecka på nåt sätt för jag trodde att jag var i vecka 28. Jag väger lite olika också, beroende på vilken våg jag använder. Den i gymmet visar på 68 och den i omklädningsrummet på gymmet visar bara på 65. Men eftersom jag redan har vägt 65 så tänker jag hålla på 68. Då har jag gått upp 10 kg nu. Jag är lika tjock som för åtta år sen. Eller lika tung, jag är nog tjockare. I alla fall om magen. Och kanske om rumpan och låren.

I alla fall om man får tro min mamma.

Det jag har tänkt på särskilt den senaste veckan är att mina inre organ har fått mindre utrymme i kroppen. Jag orkar inte äta så mycket åt gången längre, måste gå på toa typ hela tiden och blir anfådd av högläsning för systerdottern.

Och inte lär det bli lättare...

Plastmage

Min mage börjar se mycket märklig ut (på utsidan). Den är liksom uttänjd och glansig. Som att den är gjord av plast.

Gravidmage (inuti)

Igår på yogan var det någon som släppte sig. JÄTTEHÖGT och JÄTTELÄNGE. Ingen sa nåt, ingen fnissade, ingen antydde ens vad som hade hänt.

Alla var ju gravida, alla vet ju hur det är och att man inte kan göra nåt åt det. Det är helt ok att det händer.

Ändå är jag ju himla glad över att det inte var jag.

Rätt så tjock

Jag börjar känna mig ganska tjock nu faktiskt. Ändå ska jag bli jättemycket tjockare. Det känns konstigt.

Det är fortfarande så vansinnigt abstrakt att ha en person i magen, men när jag tittar på min nyaste systerson, född 1 september, så känner jag ju igen hans rörelser från magen. Det är ju en liten människa därinne! En bebis!

Gravidyoga

Jag har börjat på gravidyoga. Det gick bra första gången, men när avslappningen började skulle man "vila med sig själv och sitt barn".

Jag låg fint och vilade som jag blev tillsagd. Men mitt barn hade ingen lust alls att vila.

V 27

Ännu en milstolpe är passerad med 26 fullgångna veckor! Nu försöker läkarna få barnet att leva om det skulle födas.

Det enda nya jag har att rapportera den här veckan är vikt 66 kilo. När jag var och tränade i torsdags hade jag gått upp 300 g sedan tisdagens invägning.

Bebisen är livligare än nånsin, särskilt på kvällar och nätter. Hoppas dygnsrytmen inte håller i sig särskilt länge på utsidan.

Nattliga äventyr

Nätterna börjar bli mindre roliga. Jag har svårt att sova, vaknar flera gånger och måste gå på toa, snyta mig eller dricka vatten. Fast jag har slutat drömma så mycket som jag gjorde för nån månad sen.

Det är inte bara jag som är vaken. Bebisen är väldigt aktiv på nätterna och även det gör ju så att jag vaknar. Vrida vända. Inuti utanpå.

Örat

Igår var jag hos örondoktorn. Först fick jag bedövningsspray i näsan som gjorde så att hela munnen, halsen och näsan domnade bort. Sen tittade han i mina öron, i min hals och i min näsa med en lång lång kamera.

Tydligen har jag inte lock för örat utan glapp. Mellanörat sluter inte till ordentligt utan lämnar en liten glipa öppen. Det gör så att jag hör min egen röst inifrån istället för utifrån och låter som att jag bor i en burk. Det är en graviditetsgrej och kommer gå över efter förlossningen.

Jag som nästan hade hoppats på att bli av med en fet vaxpropp för att slippa eländet.

99 dagar!

Idag är det 99 dagar kvar till beräknad förlossning! Under hundra känns stort!

Ryggont

Utöver ont i ländryggen kände jag idag obehagliga hugg i sidan av ländryggen. Lite som att en nerv hade kommit i kläm. Det kändes bara 4-5 gånger och jag hoppas att jag slipper det hädanefter.

Jag hade generellt lite ont i ryggen efter att ha fått ett utrymme på omkring 10 cm i en 180 säng. Blev inträngd av en susande 4,5 åring. Det var härligt! Väl värt ryggontet :-)

V 26

Idag går jag in i vecka 26. Till statistken från senaste BM besöket kan läggas dagens matchvikt: 66 kilo. Om tre kilo väger jag mer än jag nånsin gjort förut.

Idag har bebis varit ganska stilla, men det brukar den vara de dagar jag rör mycket på mig. Jag var och tränade på lunchen och då får jag alltid massa sammandragningar, vilket gör att bebisen antingen är stilla eller så känner jag inte sparkarna.

På måndag ska jag till doktor Drott för att kolla mitt öra. Jag hoppas att det är nåt som går att ta bort. Inte örat alltså, utan det som skapar locket för örat. Igår hade jag faktiskt inte lock, första dagen utan lock på typ fyra månader.

Helt normal!

Idag var jag hos barnmorskan igen. Vi mätte magen för första gången, 26 cm. Det är på översta normal-linjen. Där fick ni alla som har sagt att jag har liten mage! Den är inte liten, den är stor! Fast normalt stor.

Blodtrycket var 95/60 och blodvärdet har sjunkit från 122 till 115. Det är lite väl lågt, men jag fick rådet att fortsätta med blodsaft och avvakta ytterligare åtgärder tills nästa besök hos BM. Där gick mina planer på att ta en paus i blodsaftsdrickandet och spara mina få kvarvarande hundralappar till annat upp i rök :-(

Bebisen var i full gång i magen och flyttade hela tiden på sig när barnmorskan försökte lyssna på hjärtljuden. Det tog ett tag innan det gick att få bra ljud och normaltakt på hjärtat, men till sist blev det 155 (145 förra gången).

I morgon går jag in i vecka 26!

Navel

Min navel är annorlunda. Den är inte utåt, det tror jag aldrig att den kommer bli (vilket känns skönt för jag tycker inte att det ser så kul ut, förlåt alla vars navlar ploppar ut under graviditeten...) men den har blivit liksom rundare.

Om man säger att den såg ut som en kon förut, liksom spetsig inåt, så ser den mer ut som en halv boll nu, eller ett u, den är liksom helt rund i botten. Det får plats mycket mer i den nu än tidigare.

Finns det några bra saker man kan stoppa i en navel?

Tjockis!

Idag kände jag mig tjock. Jag hade kjol och var fin och tjock. Det var härligt. Sen fick vi jättemycket god mat. Jag tog två efterrätter. Det får man göra när man inte kan dricka sprit.

Det enda jobbiga var att jag har haft lock för örat precis hela eftermiddagen. Det tjockaste locket och det har inte velat släppa med de vanliga metoderna, dvs att hålla överkroppen horisontalt eller uppochned. Det gick över en stund när jag åt men nu är det tillbaka igen. Måste nog lägga mig ner en stund.

v 25

Jäklarns vad tiden går! Och tjockare blir jag. Idag går jag och krusbäret (som allt mer börjar bli nån slags melon) in i vecka 25. Två veckor kvar tills livet kan överleva utanför min mage.

Det är inte så mycket som är annorlunda mot förra veckan... jag väger 65 kilo (om tre kilo väger jag lika mycket som för åtta år sen!) och kanske ska jag börja mäta midjemåttet? Vi ska börja ta bilder på magen i alla fall. Det har vi inte gjort hittills. Har liksom inte känts som nån idé när alla säger att jag är så liten och att magen inte syns. Men nu kan jag inte passera som lite småtjock längre :-)

Näsproblem

Jag har under hela graviditeten haft jättetorra slemhinnor, särskilt i näsan. Trots flitigt användande av både nozoil och saltlösning har jag nu fått JÄTTEONT i näsan. Samtidigt är jag täppt och måste snyta mig oavbrutet. Dålig kombination som har lett till att jag småblöder nästan hela tiden.

Jag tycker nog att det vore rättvist att inte ha så ont nånstans under graviditeten nu när förlossningen ska vara så jäkla smärtsam.

Förberedande förlossningskurs

Igår kväll var vi på den första av två förberedande förlossningskursen. Det var jättespännande. En mycket bra barnmorska höll i föreläsningen som besöktes av kanske 100 tjockisar med män.

Hon sa massa bra saker som att man i livet alltid tittar framåt men lär sig bakåt. Och att papporna visst kommer ha annat att göra än övervaka "the macine that goes ping" men att det ändå inte är snack om vem som är huvudpersonen och vem som ska prestera.

Det roligaste på hela kvällen var nog ändå när vi hade 20 min paus och alla 100 tjockisarna rusade till 7-11 och köpte godis och mackor.

Mödraskapsintyg

För typ en månad sen fick vi ett mödraskapsintyg av barnmorskan. När vi skulle till nya barnmorskan i fredags upptäckte jag att jag hade glömt att skicka in det till försäkringskassan.

Nu har jag tappat bort det.

Gör det mig till en dålig mamma? Eller bara en fattig...

Statistik

Dagens datum är 2008-10-06

Du har gått 166 fulla dagar (av 280).

Du är i andra trimestern (av tre)

Du är i 6:e månaden (av 9 - kalendermånader)

Du är i 6:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)

Du är i 24:e veckan (av 40)

Du är i v23+5 (av 40+0)

Ny barnmorska

Idag var vi hos den nya barnmorskan på Mama mia söder. Hon var jättebra, det kändes till och med bättre än med den förra. Hon var snabb och tydlig och effektiv, precis som jag vill ha det! Vi lyssnade på hjärtljud (144 tror jag det var...), kollade blodvärdet, mätte blodtryck och så skrev hon ner lite viktiga saker. Som att jag inte knarkar eller röker. Eller har gulsot.

V 24

Nu har vecka 24 börjat. Jag väger 65 kilo, men får fortfarande inte mäta magen, det blir om två veckor. Jag har blivit tjock om låren och rumpan likväl som om magen. Bebisen rör sig massvis och jag känner den samtidigt på både höger och vänster sida nu. Det går också att se utanpå magen när den boxas.

Upptäckt

Jag har en BEBIS i magen.

När jag har fött barn...

Jag föder barn ungefär en månad innan jag fyller år. Det bådar gott inför min födelsedagsmiddag.

Då vill jag ha rött kött och rött vin. Och dry martinis.

Piller

Hur många olika tabletter och andra former av kosttillskott ska man egentligen peta i sig? För tillfället äter jag:

• allmän vitamintablett för gravida kvinnor med folsyra, järn och annat smått och gott som ska vara bra för både mig och bebis
• omega 3 för att inte få ett ointelligent barn
• blodsaft (blä!) för att inte få hb i fotknölarna
  

Dessutom ska ju magnesium vara bra för att motverka kramper i vaderna, så då kanske det hjälper även mot myror i benen? Men äter jag fler tabletter före maten nu kommer jag inte orka nån middag... å, nu sparkade bebisen!

Benbesvär

Ibland på kvällarna får jag myror i benen. Det börjar som en krypande känsla på baksidan av vaderna, men övergår sen till ofrivilliga ryckningar. Till sist måste jag ställa mig upp och trampa.

Natten efter får jag dessutom alltid kramp i vaderna. Det kan bero på att jag halvt i sömnen försöker sträcka på benen med utsträckt fot.

En fördel med att ofta få kramp i vaderna är att man inte glömmer bort att det är FLEXA med foten som gäller för att få det att backa.

v 23

Idag går jag in i vecka 23. Jag väger 64 kilo nu (har gått upp 6 kg). Symptom: lock för öronen, ont i ländryggen, anfådd, tung i kroppen och långsam. Något virrig. Nästa fredag ska vi till nya BM, det blir roligt! Då får jag väl börja mäta mage och sånt också. Det ska bli skönt eftersom alla säger att jag är så liten och inte kan vara så långt gången.

Förlossningsbrevet

Har funderat lite på vad jag skulle vilja skriva i mitt förlossningsbrev. Här är minnesanteckningar till mig själv:

1. Jag vill inte ha smärtlindring. Det verkar läbbigare än själva förlossningen. Å andra sidan, vad vet jag om att föda? Om jag ändrar mig mitt i gäller inte nr 1.
2. Jag vill ha lavemang
3. Jag vill inte ha onödiga människor jag inte känner i rummet och helst inga andra män än min egen
4. Jag vill ha lustgas och TENS
5. Jag vill ha personal omkring mig som inte luktar saker. Svett eller rök eller parfym eller sånt.
6. Jag vill inte bli klippt om det inte är fara för hälsan
7. Jag vill inte bli förlöst med tång eller klocka om det inte är fara för hälsan
8. Punkt nr 7 gäller inte om jag ångrar mig under förlossningens gång.
9. Jag vill föda i lagom snabb takt och därför ha hjälp med vad jag kan göra för att påskynda/sakta in förloppet

Tja, jag får väl fylla på allteftersom...

cementmage

Nu har jag en sådär jobbig period igen med massor av sammandragningar. Det känns som att ha en cementklump i magen och bebisen rör sig så lite när magen är spänd. Eller så känner jag rörelserna mindre.

Oavsett orsaken så är det tråkigare. Och jobbigare.

Tjockhelg

Jag har haft en riktigt tjockishelg! Det har varit så mysigt. Först hade vi tjocka vänner på middag i fredags, sen hade vi dubbelt så tjocka vänner på middag i lördags och idag var jag på långpromenad med en tredje tjockiskompis. Det är så bra med andra tjockisar!

När jag kom hem kunde jag inte bestämma vad jag skulle äta så nu lagar jag både gryta och fläskpannkaka... hm. Undrar hur det smakar.

V 22

Nu ska jag då tydligen vara i vecka 22. Tjockare blir jag. Buffigare blir bebisen. Det är kul för det mesta men jobbigt när den sparkar rakt på urinblåsan. Då måste man gå på toa. Direkt.

Nu har jag haft en del kryp i benen och efter det kramper i vaderna på nätterna. Men det är ju fortfarande en graviditet-light.

Jag har fått lite ont i ryggen också, längst ner i ländryggen. Och en sticka i fingret. Fast den har nog inget med bebisen att göra.

Hormoner

Jag har upptäckt att jag typ aldrig behöver tvätta håret längre. Det är ju en trevlig bieffekt av graviditet.

Längtan

Idag fick jag sån lust att träffa min bebis. Jag längar så efter den! Jag tror att jag har kommit på också varför den rör sig mycket vissa dagar och mindre andra dagar. De dagar den rör sig mindre har jag ganska många sammandragningar, men när bebisen rör sig är själva livmodern stilla!

Får se om min teori håller i sig...

V 21

Förresten är jag i v 21 nu och min man kan känna sparkarna från utsidan sen ungefär en vecka tillbaka. Ibland spelar han bas för bebisen. Det verkar den tycka om.

Barn utan förlossning?

Ju mer jag läser om förlossningen desto större lust får jag att bara hoppa över den biten. Det verkar så himla jobbigt. Jag har väldigt låg smärttröskel och är dessutom spruträdd. Ingen bra kombination.

Jag tycker fortfarande att all form av smärtlindring via läkemedel verkar mycket läskigare än att föda barn. Särskilt epidural. Stoppa in en slang i ryggen verkar vara bland det läskigaste man kan vara med om. Föda barn har ju däremot massor av kvinnor gjort förut.

Men tänk om jag inte klarar av det. Den värsta smärtan jag har känt hittills är typ kramp i benet eller ont i magen eller nåt annat såntdär som gjort att man inte har kunnat styra över sin kropp för att det gör för ont. Det lär ju göra mycket mer ont att föda barn. Kvinnor har jämfört det med att gå mitt itu, vilket ju rimligtvis borde göra väldigt ont.

Om jag blundar, håller för öronen och trallar högt för mig själv, går det att liksom bara hoppa över själva förlossningsbiten då?

Byta BM

I samband med att jag försökte byta till södra BB fick jag veta att den BM jag går hos nu ska sluta i oktober. Jag hinner alltså bara gå hos henne två gånger till. Jag tycker att det är dåligt att de sätter nya gravida hos en BM som ska sluta. Hon borde väl ha 3 månaders uppsägningstid eller nåt.

Nu byter jag ju hellre på en gång än går två gånger till hos den här BM och byter sen. Ser ut som att det blir Mama mia söder. Hoppas det känns bättre.

Man vill liksom inte strula med såna här saker.

Lock för örat

Igår hade jag lock för örat hela dagen, förutom när jag yogade. Då står man ju mestadels uppochned och det är det enda botemedlet jag har kommit på.

Fart!

Det har blivit en himla fart i magen. Nu i vecka 20 rör det runt varje dag. Vissa dagar mer, andra mindre, men det känns verkligen att något är därinne.

Undrar vad det kan vara ;-)

Andra barnmorskebesöket

Igår var vi hos BM för andra gången. Vi fick lyssna på hjärtljud och så mätte hon magen. Allt var bra, men vi pratade lite om var vi ska föda. Jag har helt plötsligt blivit jättesugen på södra bb, för att det verkar så tryggt. Man känner barnmorskan som är med på förlossningen och det är nära hemifrån och så.

Men i dag när jag försökte ringa och skriva in mig där, så var det fullt i januari :-(
Det går att hamna på deras prio-lista om man kommer på ett måndagsbesök, så vi får väl göra det. Men det kändes lite snopet.

Boff!

Jag satt helt lugnt och jobbade vid datorn med ena armen lite lutad mot magen när jag helt plötsligt kände ett BOFF mot armen.

Sparkarna känns från utsidan!

Oskönt

När man är gravid ska man väl gå omkring och tycka att allt bara är sådär underbart och gulligt och att allt man känner i magen bara är mysigt? Jag skäms lite över att jag inte tycker så.

Jag menar, det är klart att det är härligt att känna små buffar och rörelser i magen, men det är inte så himla skönt hela tiden. Det svider och sticks och gör ont! På kvällarna ibland är magen så spänd att jag har svårt att stå raklång eller ligga på rygg med benen rakt utsträckta.

Egentligen ska jag inte klaga, jag har ju världens lättaste graviditet, hittills i alla fall. Men kanske just därför känns det så dumt att allt inte är helt och hållet underbart och fantastiskt.

Buff buff

Det är någon som buffar mig i magen! Det kittlas!

UL-TV

Idag fick vi titta på världens bästa tv-program: UL-TV. Bebisen låg kvar. Den sov nog, var mycket mer stilla än sist. Men allt var på plats, hjärtat, hjärnan, munnen, kärl och annat som skulle kollas såg också jättebra ut. Och jag såg bra ut.

Barnmorskan gav oss ett nytt datum, Nu går jag in i ny vecka på torsdagar och i morgon börjar vecka 19. BF är därmed 28 januari.

Vi fick också veta om det är en pojke eller flicka...

Barnvagnsbekymmer

Vi provkörde barnvagnar idag. Det lutar åt en Teutonia. Frågan är om vi ska ha en med vändbart handtag och bättre lastkorg, men som är tyngre och har sämre broms, eller en som är liten och lätt, men oåtkomlig lastkorg och bara vändbar sits.

Varför kan man inte hitta den perfekta vagnen? En vagn med både fotbroms, vändbart handtag och stor korg? Med handtaget på rätt ställe och vagnen högt upp så man slipper böja sig så mycket? Med hjul som passar i barnvagnsramperna och som blir pyttepytteliten när den fälls ihop? Som dessutom är snygg och lätt att hålla ren, väger lite och är extra mysig för bebisen?

Och varför kan den inte kosta en sisådär 50-60 kronor?

Krämpor

Jag tror jag börjar få graviditetskrämpor. Förutom lock för örat har jag nu haft lite ont i benet som jag tror är ischias och två nätter i rad har jag fått kramp i vaden.

Tiden när jag kommer ångra att jag klagade över få symptom närmar sig med stormsteg.

Stor eller liten

Alla som jag berättar att jag är gravid för säger nåt i stil med "men det syns ju inte" eller "du har ju ingen mage alls".

Men det har jag visst det.

Jag blir ledsen och lite oroad över att alla påpekar att jag har liten mage. Jag vill ju att min mage ska växa som alla andras. Är min mage mindre än normalt? Är den FÖR liten?

Idag har jag i alla fall köpt mina första gravidbyxor. Var tvungen till det eftersom de ena byxor jag kan ha nuförtiden måste tvättas. Min mage har blivit för stor för TRE PAR byxor.
Det ni!

Namn

Mitt barn ska heta Estelle om det är en flicka och Folke om det är en pojke.

I alla fall om man får tro namngeneratorn som finns på http://www.svenskanamn.se/namn/namngenerator

Nu tycker jag väl att Estelle är rätt töntigt och påminner och Estrella och Folke kallade vi vår förra katt när han var sur. Så det funkar inte riktigt. Men rätt rolig sida, ändå.

Bula

När jag ligger ner känner jag en stor bula på magen där det var helt platt förut.

Fisk eller tarmar

I natt tyckte jag att jag kände nåt i magen för första gången. Ett sprattel. En rörelse. En fisk.

Eller så behövde jag bara gå på toa.

veckor hit och dit

Jag har kommit på att tiderna vi fick på ultraljudet inte kan stämma. BF den 19 januari och vecka 15+3 den 15 juli går liksom inte ihop. Då skulle jag alltså vara i v 18 nu och det är alldeles för mycket om jag har BF den 19 januari. De måste sagt fel. Jag måste vara i v 16.

Well, jag väntar till den 27e när det är dags för nästa ultraljud. Får se vad de säger. Under tiden kan vi väl säga att jag är i v 16, 18 nånting.

V 17 nej 18

Tiden går så snabbt! Jag anade att det där med att räkna veckor skulle vara en för stor utmaning för mig. Jag håller aldrig reda på siffror. Men nu tror jag nog att det är vecka 18.

Fortfarande känner jag ganska lite, utöver locket för öronen. Men det börjar bli jobbigt att ligga på mage och jag känner livmodern tydligt som en nätmelon ungefär om man nu ska fortsätta med fruktjämförelsen.

Om tre veckor får vi titta på undret igen, då är det dags för nästa ultraljud. Jag längtar!

(tillägg 081214: hihi, fast nu vet jag ju att det var vecka 15 bara)

Lock för öronen

Jag får lock för öronen hela tiden. I stort sett varje dag har jag lock för öronen i några timmar. Det är oerhört irriterande. Det ekar när jag pratar och så fort jag rör mig hör jag mina andetag så tydligt att jag tror att jag är superandefådd fast jag inte alls är det.

Nu har jag testat revaxör för att se om det hjälper. Nån som har nåt tips???

Jag har nåt i magen...

Idag när jag var och tränade försökte jag komma på nåt bra sätt att träna ländryggen på, alltså göra såna rygglyft. Vanligtvis brukar jag använda en pilatesboll, men det känns inte så bekvämt längre. Jag försökte med en mindre boll, men det kändes heller inte så bra. Så jag la mig ner på golvet och gjorde vanliga enkla lyft. Först med överkroppen, det gick jättebra. Sen med benen.
När jag låg där på mage på golvet och lyfte benen uppåt kände jag något i magen. Det var som att jag låg på en boll. Jag började skratta högt för mig själv, det var så härligt!

V 16

Tiden flyger iväg. Nu är jag i vecka 16 redan och magen växer! Tycker jag i alla fall... ingen annan märker nåt ännu.

Känslorna i magen är annorlunda nu. Det känns liksom som en tyngd ibland. Som att jag har nåt i magen. Det gör ganska ont också till och från, det är väl ligamenten som spökar. Det hugger liksom till i äggstockarna känns det som.

Jag fick veta på ultraljudet att jag har moderkakan frammåt så jag lär väl inte känna fjärilarna i magen på ett bra tag ännu. Men jag tycker ändå att jag känner bebisen bara genom tyngden. Då tänker jag på ultraljudet, när vi fick se den fara runt i magen som en tok. Jag längtar efter 27 augusti, när vi få hälsa på den igen.

(tillägg 081214: fast jag var bara i v 15...)

Aouch

Mina bröst är på fel ställe. De är liksom alldeles för långt ut. Jag är inte van vid det så det händer jätteofta att jag råkar smälla till dem med händerna. Det gör skitont.

Presenterar stolt: rövaren!

Så här ser våran rövare ut:

Rövare

Det är inget krusbär jag har i magen. Det är en rövare. Jag såg den idag.
Vi var på ultraljud och bebisen visade fint upp sig från alla håll och kanter. Den låg inte stilla en sekund utan vred och vände på sig, snurrade runt och sparkade med benen, viftade med armarna och gjorde små volter. Levde rövare helt enkelt.

Det var så fantastiskt att få se! Det lilla hjärtat slog så fint, med en hjärtfrekvens på 156.
Jag blev bakflyttad också i tid, beräknad födsel är nu 19 januari och jag är därmed i vecka 14 redan! Här går det undan.

Blodprov

Jag var på vårdcentralen idag för att lämna blodprov till barnmorskan. Jag gillar inte att lämna blodprov. Det är så himla jobbigt precis innan. Själva sticket gör ju inte det minsta ont och lämnandet av blod har jag heller inget emot, men tiden innan, när man har gått och satt sig i stolen, är skitjobbig.

Den här gången började dessutom sköterskan med att titta på min remiss och säga att hon måste gå och fråga nån om var provet skulle skickas. Sen höll hon på JÄTTELÄNGE och kollade på lappen och tog fram nån annan lapp som såg ut som nåt facit av nåt slag och jämförde. Jaha, mhmm, sa hon.

Jag blev ju ännu mer nervös.

Sen när det väl var dags att ta själva provet petade hon jättelänge i mitt armveck med sina långa naglar. Men det är ju säkert mer smärtsamt att föda barn.

12+0

Äntligen har jag passerat de 12 första veckorna! Det känns jätteskönt, men ännu skönare kommer det förstås att kännas efter torsdag, när jag har fått göra ett ultraljud.

I övrigt tycker jag inte att jag känner så mycket just nu. Magen är stor. Större i alla fall. Fast det är det nog fortfarande bara jag som märker :-)

Bokat och klart!

Nu har jag bokat VUL (vaginalt ultraljud, man får skriva så härliga ord på en gravid-blogg...) till torsdag nästa vecka! Det kostar 900 spänn men det får det vara värt. Fast man betalar ju 900 för att få veta att allt är bra, så nu lilla krusbär vill det till att du är hel och ren.

Det ska bli väldigt skönt!!! Då har jag ju dessutom passerat v 12+0 så då kan man känna sig lite säkrare också, generellt!

Jag ska få se mitt krusbär!

Spökveckorna

Jag antar att jag är i vad som kallas spökveckorna. Har gått upp 2 kg, är ganska trött, känner lukter alldeles för lätt, blir yr och har ont i bröna. Annars - inget.

Eller inte...

Det verkar som att alla gynmottagningar i världen har sommarstängt. I staden jag jobbar i är det så i alla fall. Om en vecka har jag semester så då kan jag gå i Stockholm, men då verkar alla ha hunnit stänga här också... så om det är någon gynekolog som läser det här och tycker synd om mig så kan du väl höra av dig?

VUL eller inte...

Jag tror att jag ändå måste boka tid för ultraljud.

Genomskinligt

Jag drömde att min mage var genomskinlig så att jag kunde titta på bebisen genom huden. Jag lyfte upp magen så att bebisen syntes ordentligt och visade den för alla.

Lite äckligt. Min man tror att drömmen var ett tecken på att jag längtar efter att berätta för folk.

vecka 12

Då har man gått in i vecka 12. Eller 11+0 idag då. En vecka kvar till delmålet 12+0.
Känner mig väldigt trött just nu och sover mycket. När jag var och tränade idag kändes kroppen så tung. Det är väl allt blod kanske som jag släpar runt på nu för tiden.

Krusbäret är kring 5 cm stort nu! Det är nästan färdigt och ska mest ligga och mogna. Helt otroligt! Söta krusbär.

(fast i efterhand vet jag att jag var i vecka 11 när jag skrev inlägget...)

Fast tankarna går...

Efter besöket på MVC igår kändes allt bra. Sen läste jag ett inlägg på allt för föräldrars forum att nån hade upptäckt vid ett UL i v 12 att fostret hade dött i v 9.

Hur länge kan man gå runt så utan att märka nåt? För i så fall vill jag göra ett ultraljud på stört!

Förvirring

Äh, nu är jag förvirrad igen. Varför heter det graviditetsvecka 11 när man är i vecka 10 + nånting? Och när räknas det som vecka 12? När man är i 11 + nånting eller i 12 + 0?

Är det i morgon eller om en vecka jag kan pusta ut?

Allt gick bra!

Besöket hos MVC gick jättebra. Jag gillade våran barnmorska, vilket kändes skönt för även om de säger att man ska byta om man inte gillar sin barnmorska så vet jag inte om jag skulle klara av det. Jag menar, säga till nån att nej, jag gillar inte dig så mycket så jag skulle vilja ha nån annan. Dessutom vet man ju inte om den andra blir bättre.

I alla fall så fick vi ett datum, 22 januari. Då ska krusbäret komma ut. Så fick jag prata lite om min oro och vilja att ha tidigt ultraljud. Hon förstod och försökte ordna en tid hos deras läkare, men det var så lång väntetid så hon föreslog istället att jag skulle boka en tid hos en gynekolog i staden där jag arbetar. Det var ett mycket bra förslag.

Fast jag får se hur jag gör. Jag känner mig mycket lugnare efter att ha pratat med en
barnmorska.

En annan sak som gjorde att jag kände förtroende för barnmorskan var att hon ville vänta med att ta blodprov på mig. Direkt när jag sa att jag var nervös för nålar sa hon att det inte var någon bra dag att ta blodprov på mig på. Mina blodkärl ligger ganska djupt och för att lyckas ska jag tydligen vara varm och mätt, enligt barnmorskan. Igår var jag kall. Fast det är jag ju nästan jämt. I alla fall fick jag en remiss istället så jag kan gå till vårdcentralen i lugn och ro under semestern. Det kändes jätteskönt. Hon tipsade också om en bedövningssalva som man kan smeta på i armvecken innan man tar blodprov. Fast det gör ju egentligen inte ont att ta blodprov. Det läskiga är ju precis innan... när man spänner sig och tycker att det är jobbigt. Men jag hade inte hjärta att säga det till henne när hon var så omtänksam.

MVC

Idag ska vi på inskrivning på MVC. Det känns spännande, nervöst och väldigt skönt att äntligen få träffa en barnmorska ordentligt.

Jag ska försöka tjata mig till ett tidigt ultraljud för jag känner mig så nervös. Jag är orolig för att något skulle vara fel och har haft ont på ett lite konstigt sätt de senaste dagarna. Håll tummarna för att det går!

v 11

Nu har jag gått in i vecka 11, den sista nervösa och läskiga veckan. Sen är ju allt lugnt fram till förlossning!

Jag börjar bli väldigt trött. Fast det är svårt att veta om det verkligen beror på graviditeten. Jag menar, jag är ju rätt trött i vanliga fall också.

Annars har jag inte så mycket att klaga på. Känner mig stark.

(fast såhär i efterhand vet jag att jag fortfarande var i vecka tio)

Släcka törsten

Nu är jag inte bara hungrig utan törstig också! Jag måste dricka hela tiden och är alldeles torr i näsan så jag blöder näsblod.

Om man inte visste anledningen skulle man ju tro att man var sjuk.

Byta byxor

Alla mina vanliga byxor börjar sitta trångt. Idag har jag rotat fram ett par gamla jeans med låg midja som funkar bättre.

Det känns så konstigt att det redan putar. Det är ju så tidigt, så litet, bara en jordgubbe i magen.

Hunger

Jag är vansinnigt hungrig. Jag måste äta varannan timme. Minst. Igår var jag på middag hos min syster. Vi åt förrätt vid sju, huvudrätt vid åtta och efterrätt vid halv nio.

Klockan tio låg jag i sängen och var vrålhungrig. Nu ska jag gå och äta något.

Första insikten

Den första gången jag verkligen insåg att jag var gravid, den första gången min då alldeles nya graviditet fick någon konsekvens, var när jag gick till tandläkaren i vecka fem.

Jag fick ingen röntgen. För jag hade ett krusbär i magen. Fast då var det ju inget krusbär. Kanske ett lingon.

Hormonrush

Igår började jag gråta när jag kollade på en astöntig film. Jag gråter ganska lätt i vanliga fall också, men det här var löjligt.

Jag har också fått en del finnar. Fast det får jag då och då i alla fall.

Hur vet man vad som är gravidrelaterat?

Frukostlust

Ett tillägg till det föra inlägget - jag är vansinnigt hungrig på morgnarna. Jag vaknar med ett stort HÅL i magen och längtar efter frulle. Mackor verkar alltid gå ner... just nu gärna med messmör eller philadelphiaost... mmm.

Matlust

Jag är inte hungrig. Jag är helt osugen på mat. Och har jättesvårt att få i mig nånting. Nu har jag tvingat i mig en halv tallrik spaghetti och köttfärssås. Det var jättejobbigt.

Jag måste ju äta ordentligt! Bra frukost och riktig lunch och middag och helst mellanmål ett par gånger om dagen. Kött och fisk om vartannat och massor av frukt och grönt.

Hur ska jag få i mig allt det?

Jordgubbe

I morgon blir det en jordgubbe och inte ett krusbär jag har i magen.

Undrar varför foster hela tiden jämförs med frukt? En jordgubbe är ju verkligen ingen beständig storlek! Kan man inte säga stor som en pingisboll? Sen blir det stort som ett usb-minne kanske.

Symptom

De där tarmaktiviteterna man ska känna av i vecka nio har ju i alla fall kickat in...

Tack för den informationen...

Jag har blivit medlem i Allt för föräldrar för att kunna hänga på deras forum, särskilt då på forumet för ankomst 2009/01. Igår hade en person skrivit att det står i graviditetskalendern att det är störst risk för missfall vecka 9-11.

Jag som tänkte tvärtom, att ju längre man går desto säkrare blir det. Nu känner jag mig jätteorolig men försöker att inte tänka på det. Oro kan ju knappast göra saken bättre.

Snälla lilla krusbär, stanna hos mig!

Magen

Det spänner över magen, som att jag är svullen ungefär. Jag tycker redan att jeansen har blivit för små. Jag har aldrig tidigare funderat över att jag har ganska tighta kläder. Jag tycker inte att jag har det egentligen, men nu känns det som att allt putar när jag har de vanliga kläderna på mig. Dessutom känns alla tröjor alldeles för urringade. Märkligt.

Att ett krusbär kan ta så mycket plats.

Sugpropp

Ibland har man ju bara en bild av hur nåt ser ut och så kanske man inte alltid reflekterar sådär jättemycket över hur mycket den bilden överensstämmer med verkligheten eller ens ifrågasätter att det skulle vara på nåt annat sätt.

Idag såg jag en bild på en sugklocka som kan användas vid förlossningar. Den såg inte alls ut som en sån sugpropp som man rensar avloppen med.

Fredag eller söndag

Nån gång kring helgen byter jag vecka. Jag vet inte riktigt vilken dag, men jag är säker på att det är antingen fredag eller söndag.

Det var lite konstigt nämligen, med ägglossningsstickan. Den visade + på fredagen, - på lördagen och + på söndagen. Kan man ha ägglossning varannan dag?

Nu är det i alla fall dags för vecka nio. Krusbäret börjar likna en människa och jag ska bli av med några rynkor.

Krusbär

Jag har något i min mage, stort som ett krusbär... med fötter som är 2 mm. Som kanten på ett whiskeyglas, sa min man. Alla har vi våra egna jämförelsemått här i världen.

Gravid eller bara lat som vanligt

När man är gravid så ska man känna efter vad kroppen vill. Vill kroppen sova lite till så ska den få göra det. Vill kroppen inte gå och träna så ska man stanna hemma. Vill kroppen äta så ska den få göra det.

Det är så skönt att äntligen få ge efter för den vanliga normala latheten!

Give me a sign

När ska de komma, alla de där tecknen på att man är på smällen? Jag väntar och väntar på att nåt mer ska hända men det händer liksom inte... jag har inte mens och har tagit fem positiva graviditetstester, men nu då. Brösten har växt och gör ont, särskilt i duschen, men resten då?
Ska man inte må illa, känna konstiga lukter, bli sugen på märkliga smaker, bli vansinnigt trött och be sin man om konstiga saker?

Världsastora bröst

Jag har fått vansinnigt stora bröst. De är helt enorma. De bubblar upp ur min urringning och jag är helt säker på att folk måste se skillnad.

De skulle säkert fylla ut en hel B-kupa.

Ska man inte må illa...

Jag har en vansinnig kräknojja. Jag klarar inte kräks. Inte andras, inte mitt eget. Därför har jag haft en stor rädsla för att bli gravid och därmed illamående.

Men det har visat sig att min kropp vet att jag inte vill kräkas. Jag har inte mått illa alls! Inte det minsta. Nu går jag in i vecka nio och barnmorskan säger att om jag inte har mått illa hittills lär jag inte göra det nu.

I love my body.

Hur många test måste man göra?

När jag hade väntat på mensen i tre dagar gjorde jag det första testet. Egentligen tänkte jag att det var lite tidigt, jag är inte direkt regelbunden och har ofta väldigt långa cykler, men man blir ju nyfiken... Dessutom hade jag bestämt att gå ut och käka med en kompis på fredagen. Ville ju veta om jag kunde dricka vin eller inte.

Ett svagt, svagt streck syntes på stickan. Hm. Eftersom det var på kvällen och koncentrationen av det där ämnet som gör strecket är störst på morgnarna tänkte jag att jag gör ett till i morgon bitti.

Ett svagt, svagt streck syntes på stickan. Det var ju inte bättre. Tänkte att jag i alla fall väntar med att säga något till min man. Några dagar senare gjorde jag om testet. Strecket var starkare.
Till söndagen köpte vi ett till test, en annan sort, för att verkligen verkligen vara säkra. Ett tydligt plus syntes i fönstret.

Efter ytterligare några dagar utan illamående var jag tvungen att ta ett test till. Fortfarande positivt.

Svaret på min fråga är alltså fem. Fem graviditetstest måste man göra. Minst.